Statistiken från RF-Sisu Uppland talar sitt tydliga språk. Det är män som har hand om träningarna i Upplands olika idrottsföreningar på barn- och ungdomssidan. Inom fotbollen är skillnaden stor där 84 procent av ledarna är män. Tränaren från Uppsala, Lovisa Delby som är ungdomsförbundskapten för F15/17-landslaget samt spelarutbildare och fotbollstränarutbildare på distriktsnivå ger sin bild kring varför det ser ut så.
– Dels av tradition. Det är inte så många som söker sig till tränaryrket för att tron på att jag ska och kan göra det här inte finns. Det är av tradition och som samhället ser ut, säger hon.
I sin roll som tränarutbildare tycker hon att utbildningarna inte har varit anpassade för kvinnor.
– Utbildningarna har formats utifrån män. Klimatet i utbildningen och gruppen blir manlig och det är manlig dominans. Man har pratat mer om den fysiska delen och muskler än vad man pratar om menstruation, säger Lovisa Delby och fortsätter:
– Att vara en av de få (kvinnorna) på utbildning, för det krävs det lite mod, att sätta sig i ett sånt rum.
FSR (Football Social Responsibility)-coach är en tränarutbildning enbart för kvinnor. Detta för att fler ska vilja ta steget in i tränarrollen, eller bara utvecklas som människa.
– Det är för att öka tron hos kvinnor där de är just nu för att sedan kunna gå vidare. Efter utbildningen har de möjlighet att praktisera.
Ställs man inför andra prövningar som kvinna inom tränaryrket?
– Ja, man måste lyckas bra för att bli accepterad och respekterad. Man måste visa upp sig och det krävs lite mer av mig för att jag ska få samma uppmärksamhet eller bekräftelse. Men hamnar man lite snett kan andra säga "Men hon är kvinna och klarar det inte lika bra", säger Delby.
Hur viktigt är det att kvinnor tar mer plats?
– Det är jätteviktigt. Det är många pojkar och män som mår bra av att det finns en kvinna med i ledarteamet. Just i omklädningsrummet. Det är mycket som händer innan, på och efter träning. Jag som kvinna kan vara där och höra eller se saker som inte hade kommit fram om inte jag var där inne.
Johanna Johansson som också är tränarutbildare och tränare för Uppsala Fotbolls utvecklingstrupp har erfarenhet av att träna killar, vilket har förvånat en del ledare i motståndarlagen.
– Åker man på en cup till exempel och ska hälsa inför matchen. Då är det tydligt att jag är tränare, men när de går fram och ska hälsa går de inte fram till mig, utan till papporna som hjälper till i laget runt omkring. Då får de stå upp för mig lite och då säger motståndarna "Jaha, ska hon coacha". Då blir man förvånad och tänker att det är inte på 1800-talet vi lever. Ibland vågar folk inte ens komma fram och hälsa, säger hon.
Som ungdomsansvarig i BKV Norrtälje utbildar hon också ledare. Under utbildningarna är intrycket att kvinnorna som är med inte riktigt vågar ta för sig.
– Redan där tycker de att det är obehagligt och skrämmande. De känner att de inte kan fotboll. Men det som det handlar om är att du som person ska kunna förmedla saker på planen. Man märker på mammorna att de backar och man får nästan dra ut dem på planen. Det finns en osäkerhetskänsla, säger Johansson och fortsätter:
– Man kan jobba med det här väldigt tidigt så att de vågar komma fram. Att jobba med ledarskap tidigt i skolan så kommer man över hinderna.