Har Sirius fått storhetsvansinne? Det är min första känsla när jag nåddes av Daniel Kristofferssons uppgifter om att Sirius planerar ett tränarskifte i närtid. Han brukar ha rätt, Kristoffersson och Sirius hade så enkelt kunnat slå fast att det inte stämmer i stället för att vägra svara eller i alla fall hört av sig till Mattiasson. Det säger en del.
Frågan jag tror de flesta ställer sig är varför? Mattiasson har under sina två år i Sirius slagit poängrekord, utvecklat spelare och spelat med seriens yngsta lag. Detta samtidigt som han fått parera försäljningar av nyckelspelare. 2024 var första gången på ett bra tag som Sirius säkrade kontraktet utan problem i allsvenskan. Jämfört med hans föregångare Daniel Bäckström så tycker jag att Mattiasson tagit Sirius till en ny nivå både utvecklings-, poäng- och spelmässigt.
Trots detta ser han alltså ut att få foten med ett år kvar på kontraktet. Tittar man sportsligt så går det så klart att peka på hösten. Jonathan Ederström och gänget valde att behålla alla spelare (utom Daniel Stensson) i det som varit den bästa truppen någonsin för att göra något bra. Med fyra matcher kvar såg slagläget riktigt bra ut, men sedan blev det inte ens övre halvan. Än mindre poängrekord. Samtidigt känns det märkligt om de fyra sista matcherna nu får ”Kitten” avsatt. Det kan och bör inte vara anledningen.
Den utpekade efterträdaren, den jagade och skicklige taktikern Andreas Engelmark, har varit lite helgonförklarad inom branschen de senaste åren sedan han tillsammans med Mattiasson tog BP till allsvenskan. Sirius ville ha med Engelmark (som assisterande) redan när Mattiasson skrev på, men så blev det inte. Det kan vara så, och är troligt, att Siriusledningen ser en chans de inte vill missa nu när BP-tränarens kontrakt går ut. Att man ser en större höjd och långsiktighet i honom och därför väljer att offra Mattiasson. Det är den mest rimliga förklaringen.
Sedan ska man komma ihåg att Mattiasson är Ola Anderssons värvning tillsammans med dåvarande VD:n Christer Abrahamsson. Nu har Ederström och Malmberg tagit över och kanske vill sätta sin prägel ännu mer?
Det är de förklaringarna jag kan tänka på. Sirius har hela tiden pratat om att skynda långsamt. Det här beslutet tycker jag spontant går emot det. För Sirius är ingen klubb som brukar ge tränare foten. Det här är något nytt (2019 med Rydström och Jelecak var annorlunda). Klubben har pengar på banken och råd att göra en sådan här förändring. Jag tycker dock att det känns som lite storhetsvansinne. Min och många andras känsla är att klubben har något bra på gång. Nu verkar man tro att det ska bli ännu bättre med en annan tränare vid rodret. Det är ett högt spel. Samtidigt har Ederström gjort i princip allt rätt sedan han tillträdde så även om det här kan tyckas märkligt så finns hittills ingen anledning att tvivla.
Klart är i alla fall att Sirius inte hade önskat att det här skulle läcka ut på det här sättet (men vad hade man trott?). Om det nu blir ett avsked från Mattiasson känns det inte värdigt att det sker på det här sättet även om branschen är tuff. Jag känner för honom. Och skulle det inte bli någon förändring efter det här blir relationen mellan "Kitten" och den Siriusledning som nu uppges vilja sparka honom allt annat än hjärtlig. Särskilt då ledningen vägrar uttala sig. Allt är så dåligt skött att man inte känner igen blåsvart. Sirius spelar högt – trots att man inte måste. Återstår att se om man gör rätt.