Cupen skulle visa hur Uppsala står sig. Efter en skrattmatch mot Eskilstuna följde en planenlig förlust mot Hammarby innan det riktiga testet skulle komma mot BP. Jag var nyfiken. Särskilt med tanke på att Uppsala inte hade särskilt mycket att komma med för fyra månader sedan i kvalet. Ska man ha en chans att hänga kvar i allsvenskan måste man upp på BP:s nivå. Det här var ett diagnostiskt prov. Och Uppsala gjorde inte mig besviken. Det här laget har utvecklats sedan kvalförlusterna och dessutom värvat smart, något jag varit inne på tidigare. Laget var fysiskt underlägset BP i november. Nu stod man upp. Klara Folkesson ger och tar smällar, Agnes Nyberg är något av en gris och Wilma Öhman har längden för att hålla undan motståndare. Viktiga spelare in i truppen.
Samtidigt var det tydligt att ingen av tränarna ville visa upp hela portföljen med två veckor kvar till premiären. Uppsala valde en hel del skiften i startelvan där Caroline Forsgren fick förtroendet före Milla-Maj Majasaari, något jag inte tror kommer ske i premiären. Detsamma gäller Emilia Hjertberg på bänken till förmån för Ellen Arbman Hansing och framför allt Taryn Ries på kvisten från start. Uppsala visade ändå att man har närmat sig och kan stå upp mot en tippad bottenkonkurrent. Det var det svaret som jag tror både jag och Jonas Valfridsson ville ha. Exakt hur bra man är får vi se om två veckor. För när serien drar i gång gäller det inte att bara kunna matcha ett lag som BP. Man måste kunna vinna också.