Tränarduon imponerade. Nyförvärven likaså. Gusk skulle bli ett topplag i elitettan, kanske till och med slåss om de allsvenska platserna. Det var min känsla tidigt på försäsongen. Sedan kom den där sviten. Gusk förlorade allt och då menar jag verkligen allt. Hade man mött Gusk 3 där och då så hade man förlorat den också. Topplag? Not so much.
Starten på elitettan har varit upp och ner. Svår att sätta fingret på. En del fina insatser, andra svagare. För två veckor sedan var jag på Skytteholm och såg AIK göra lite som man ville med Gusk. 6–0 på tavlan. Det kunde varit tvåsiffrigt. Men. Ingen anledning till oro där och då kände jag ändå. Gusk är ju inte det där topplaget. Framför allt har den där försäsongen och starten på serien gjort att alla förväntningar på laget varit som bortblåsta. Det är ingen som känner att man misslyckats om man inte slåss i toppen. Det får gå som det går helt enkelt har varit känslan. Och kanske är det därför det har vänt.
Matcherna mot Häcken och framför allt nu mot Trelleborg visar att Gusk är på rätt väg. Man börjar faktiskt se ut som ett topplag. Första halvlek var riktigt bra på gräset och då ska man komma ihåg att Trelleborg är bra. Så bra att de tog över helt i andra halvlek. Där och då från ingenstans fick Gusk en straff. Topplag har det flytet med sig och sedan stängde man helt enkelt matchen. Starkt.
Ännu starkare om man tänker på att backlinjen är minst sagt improviserad. Gamla anfallaren Ingrid Wixner spelar plötsligt mittback med den äran tillsammans med Wilma Stenman och inlånade Stella Eriksson från Djurgården. Hanna Sjöström som knappt kunde gå tidigare i veckan stod för ett drömmål och Hannah Kohl var stabil mellan stolparna. Den som dock mest personifierar Gusk just nu är Sanna Öhlund. Visst, det blev inga mål mot Trelleborg, men vilken arbetsinsats. Med sin längd och fysik är hon en tydlig uppspelspunkt hela tiden och dessutom en vägg vid defensiva hörnor och fasta situationer. MVP.
Gusk har fått jobba i lugn och ro och nu är man hastigt och lustigt det där topplaget jag såg framför mig i januari. Elitettan är jämn och lite svagare än vanligt är min känsla. Direktplatserna ska nog inte Gusk drömma om tror jag, men undra om inte den där kvalplatsen är inom räckhåll och realistisk. Klart är i alla fall att det våras för Gusk – igen.