Gunilla Ekfjord och Gunilla Nilsson är två hängivna supportrar till Sirius.
År 1960 spelade Sirius bandyfinal mot Västerås i Stockholm. Bland de drygt 24 000 åskådarna fanns Siriussupportrarna Gunilla Nilsson och Gunilla Ekfjord. Det var första gången de träffades och en lång vänskap inleddes.
– Vi stod på perrongen här i Uppsala och väntade på tåget mot Stockholm. Jag skulle dit med min bror och gick fram till Gunillas umgänge. Jag frågade ifall de höll på Sirius, berättar Nilsson om de två vännernas första möte.
– Gunilla har aldrig varit speciellt blyg, fyller Ekfjord i.
Något guld blev det inte den gången, men finalen satte fart på en Siriusbaserad vänskap. Gunilla Nilsson berättar att hon hade en annan vardag än sin nyfunna vän, men att vägen till ett engagemang inom Sirius var ytterst utstakad för dem.
– Vi började sälja lotter och fika för Sirius då min pappa var ordförande på den tiden. Han kunde komma hem med hela laget till oss, berättar Nilsson.
– Jag minns att vi gick runt på läktarna och tiggde pengar åt klubben när det skulle läggas en konstfrusen isbana till bandyn. Vi gjorde verkligen allt som kunde rendera i några kronor åt klubben, minns Ekfjord tillbaka.
Gunilla Nilsson.
Det var från början främst bandy som gällde för "Gunillorna", där Gunilla Nilsson fortfarande medger att sporten är hennes favorit. De anser båda att det blivit ett lyft för fotbollen sedan nya Studenternas byggdes.
– Gamla "Studan" var en mysig anläggning, men det är skönt att slippa löparbanorna, medger Ekfjord.
Västra Sidan firade 25 år förra säsongen. Gunillorna är trogna medlemmar i supporterföreningen.
Utöver arenan, vilka andra skillnader upplever ni på fotbollen nu jämfört med era tidiga år?
– Det var inte något med Västra sidan i början, det var ju nästan gärdsgårdsserien med fotbollen på den tiden. Stan var mindre och vi var några kompisar där bara. Sedan kom fotbollen igång av bara farten, innan Sirius ramlade ner två gånger. Båda min barn råkar vara födda år som Sirius ramlat ur, säger Nilsson ironiskt nog.
– Det blev ju ett rejält lyft när de gick upp i allsvenskan för några år sedan. Jag minns den kvällen väl, när Jakob Bergman hade gjort det enda målet i matchen och vi fick till och med fira med laget den kvällen, berättar Ekfjord om ett av sina främsta minnen.
Anser ni att utvecklingen enbart blivit bättre?
– Västra sidan är det bästa som finns för det är helt oslagbart. Sedan är det på gott och ont såklart. Jag tycker inte om bengaler och smällare, sedan vill jag kunna se bollen på läktaren, menar Ekfjord och syftar på röken som bengaler ger ifrån sig.
– Det är ju de yngre som drar igång sången. När man åkt på bortamatcher har jag aldrig märkt något bråk till exempel. Några äldre har blivit lite bekväma med bortamatcher de senaste åren vilket är tråkigt, men det är häftigt med så mycket folk på hemmamatcherna, fyller Nilsson i.
Gunilla Ekfjord.
Idag går "Gunillorna" på olika sektioner på Studenternas. Gunilla Nilsson har fortfarande ståplats, medan Gunilla Ekfjord har sitt sällskap på långsidan.
Matchdagarna inkluderar dock betydligt mer än bara matchen. Tillsammans går de gärna och tar ett glas före och ibland efter matcherna. Förr om åren kunde spelare dyka upp på ställen efter matcherna, vilket båda saknar.
Har ni haft några favoritspelare inom fotbollen?
– Carl Nyström var en riktig svärmorsdröm, utbrister Ekfjord direkt.
– Niklas Thor givetvis. Sedan gillar vi båda Sylisufaj och Bjarnason och hoppas de kan få lite mer speltid.
Carl Nyström var en favorit hos Gunillorna.