Handslaget som tillfälligt begravde Gusks elitambitioner.
1–0 lät inte vänta på sig och matchen i Sollentuna hann knappt börja innan tränaren ”Jocke” Mattsson konstaterade att ”det är klart”. Han ”sände” själv direkt från Sollentuna på en superrisig stream, en stream som fick Gusk-laget att jubla tidigt. Det var upplagt för fest och Gusks resa hade inte kunnat sluta på ett bättre sätt.
Laget samlades på Gusks kansli för att följa matchen, en minst sagt speciell plats. Jag har skrivit om Gusks resa flera gånger. De har försökt, försökt och försökt innan de 2021 träffade rätt. Men. Senast jag satt på Gusks kansli var 2018. Malin Forssner och Moa Mattsson, nu båda i Gusk, skakade hand tillsammans med Uppsalas ordförande Linda Zillén och polisprofilen Kenneth Ågren, då ordförande i Gusk. Då var Gusks kansli en begravningsplats för klubbens elitambitioner. Man skulle inte utmana Uppsala utan i stället sikta på att ta sin plats i näringskedjan längre ner i seriesystemet och hjälpa den då nybildade klubben med att låna in och utveckla unga spelare. ”Samarbetet” blev det egentligen inget av. Varför? För Gusk är bättre än så.
Under lördagen förvandlades ”begravningsplatsen” till årets fest och ett bevis för att den vägen var fel väg att gå. Gusk har rusat genom ettan på ett imponerande sätt och behövde bara en kvalmatch för att ta sig upp. Som jag skrivit tidigare så är det ytterst välförtjänt och vackert att det här gänget, med de gamla ”tanterna” blandat med de unga talangerna fick en fullträff 2021.
Nu väntar en helt annan verklighet. Elitettan 2022 blir något helt annat och det gäller att de som redan spelat där kan ladda om för ytterligare en elitsatsning. För det finns kvalitet i laget. Elin Åkerman håller, om hon själv vill, högsta klass i näst högsta serien. Sofia Fors ledde Sirius i vissa matcher för ett gäng år sedan, Caroline Lundberg är en centertank, Malin Forssner, Elva Fridjonsdottir, Victoria Heikfolk, Josefin Lindström och Julia Wänglund. Jag kan egentligen nämna hela laget. Det handlar om att kunna bli elitspelare igen. Lyckas Gusk med det så blir inte sejouren kortvarig i eliten, det är jag säker på. Lägg till två ytterst skickliga tränare i Mattsson och Christer Angeldahl.
Nu väntar, i stället för samarbete, stekheta derbyn mot Uppsala nästa år, precis det som fotbollen i staden behöver. Det här kommer bli riktigt kul att följa.