– Det är verkligen något helt annat i dag än vad det har varit. Men nu gör vi det här lite annorlunda och försöker rädda föreningen och bygga upp det på nytt. Det är alltid kul att vara med under glansdagar men jag tror att det är de här de här dagarna, när det är som kämpigast, som kommer räknas i slutändan, säger Peshraw Azizi.
Han var med och spelade i tio år för klubben fram till 2019 innan han försvann till Vasalund ett tag för att bara några år senare komma tillbaka. Nu är han styrelseledamot, står vid sidan av planen under a-lagsmatcherna och har faktiskt gjort spelarcomeback genom att ha hoppat in i en match. Karriären avslutades egentligen 2021.
– Jag har personligen svårt att släppa mitt Dalkurd. Alla som hjälper till gör det ideellt. Vi gör det främst för ungdomarna som vill spela fotboll och för klubbmärket. Jag hjälper till när jag kan och det är inte bara jag utan även andra som hänger i och hjälper till, säger han.
Det är i år 20 år sedan klubben bildades i Borlänge. I det stora hela har det varit en framgångssaga utan dess like. Från första seriespelet i Dalarnas division 6 tog det bara fem år innan klubben spelade i division 1 norra. Hösten 2015 togs nästa kliv, upp i superettan. Men resan var inte färdig där.
När laget besegrade Gais, just nu i toppen av allsvenskan, i näst sista omgången 2017 var det allsvenska avancemanget säkrat. En otrolig bedrift av en förening som startades som ett socialt projekt för att ge ungdomar en meningsfull fritid.
I den allsvenska premiären förlorade de mot AIK med 2–0 på nationalarenan Friends Arena – inför 30 000 åskådare. Peshraw Azizi hade varit med på hela resan och ingick i den allsvenska truppen. Det gjorde även Kebba Ceesay, som senare även gjorde allsvenskt spel för Sirius och Helsingborg. Nu har även Ceesay lockats med som en av ledarna för årets rekordunga Dalkurd-lag. Stor del av truppen består av spelare som ingick i klubbens U19-trupp i fjol.
Det är mycket som hänt sedan glansdagarna – som ändå inte är så långt tillbaka i tiden. Det var så sent som hösten 2022 som degraderingen från superettan ägde rum.
Att ekonomin har kollapsat är en stor del i det ras som nu sker.
Efter ha nekats elitlicens tvångsdegraderades laget ned till division 2 norra Svealand till den här säsongen. Nu spelar laget sina hemmamatcher på Lötens IP. Under söndagen inkasserades sjunde raka förlusten på lika många matcher i seriespelet. FC Gute, som fram tills nu bara hade vunnit en match, åkte hem till Gotland med en 5–1-seger i bagaget efter att ha fått tre mål bortdömda.
– Alla kämpar. Det är inte kul när man inte vinner fotbollsmatcher och i slutet av dagen handlar det om poängen, men vi har något helt annat att jobba med i dag, säger Azizi efter drabbningen.
Pojk och juniorlandslagsmeriterade Kristoffer Krebs var den som tröstmålade för Dalkurd i den här matchen. 21-åringen är fostrad i BP och varit runt i flera klubbar i USA, Gibraltar och Finland. I vintras provtränade han både med Friska Viljor och Örebro SK.
– Vi har några unga från U19 men det är också en ihopblandning från alla möjliga håll. Jag kom veckan efter säsongsstarten och många är helt nya. Vi har inte spelat tillsammans och fått försäsongen ihop. Det är många duktiga spelare men det är svårt när de flesta inte spelat ihop och allt är nytt. Vi tränar på en ny arena och det är en ny organisation i klubben. Man måste lista ut allting samtidigt som det är brinnande säsong, säger Krebbs, som trots att han kom in sent nu är lagkapten.
– Resultat- och spelmässigt har vi varit med i alla matcher. Det är det som är tufft. Det är väl lite rutin som fattas. Jag blev förvånad i dag (att det gick som det gick) för vi är tillräckligt bra för att vinna den här matchen men sen fick vi en skitstraff emot oss (efter bara ett par minuter) och man tänker alltid att gör man första målet kan vi ta det för då får man energi. Det känns som att vi har mycket emot oss, men samtidigt ska man inte skylla på det. Gör vi rätt saker och är bäst vinner vi matcher. Det är bara att jobba för att bli det.
Han berättar att laget numera tränar i Rosersberg och att det passar honom, som bor hos föräldrarna i Stockholm, ganska bra. Också att de tränar sent. Då hinner han med sitt halvtidsjobb och att kunna göra ett individuellt pass på morgonen.
– Det enda jag tänker på nu är att hjälpa Dalkurd. Det är en häftig klubb och de förtjänar att vara högre upp än var de är just nu. I framtiden vill jag precis som alla fotbollsspelare spela i de högsta serierna och det är dit man jobbar för att nå men innan jag är det måste jag göra det bra i Dalkurd.
Det är det unga laget som ska göra det för klubben den här säsongen. Det finns inga resurser att förstärka med. Åker laget ut så åker laget ut resoneras det.
– Det finns absolut inga pengar i föreningen. De är medlemmar och supportar, ideella krafter, som hjälper till. Oftast är det så alla föreningar byggs upp men nu var fallet väldigt tungt för oss alla. Sen finns det en miljon saker att gå in på varför det blivit som det blivit. Det är mycket som hänt på vägen, säger Peshraw Azizi.
Trots att det är tidigt på den här säsongen pekar just nu allting mot att laget får finna sig i att spela i division 3 nästa säsong.
UNT:s reporter frågar Peshraw Azizi varifrån den stora kärleken till klubbmärket kommer.
– Jag vill inte att det här ska dö. Det här klubbmärket betyder mycket för mig i mitt liv. Jag är inte den som ger upp i första taget. Jag har hopp och tro. Och finns viljan så går det.
Kan du se att en vändning kommer en dag?
– Det måste man göra. Annars finns det ingen vits med att göra det här. Såklart måste man också kolla hur mycket tid och ork och kraft man har. I slutändan är vi alla människor och kanske får man inte ihop det med jobb och familj, men hjärtat kommer att vara med oavsett.