Peter Ueda, lektor på Karolinska Institutet, presenterade tidigare i år en studie om kopplingen mellan fotbollsspelande och ökat risk för demenssjukdomar.
Tidigare har en skotsk studie, ledd av Willie Stewart vid Glasgows universitet, kommit fram till samma resultat som den svenska, som är gjord av Karolinska Institutet. Den skotska studien gick dock längre än den svenska. Där talades det om tre eller fyra gånger så hög risk att drabbas av demens.
– Demens är en vanlig sjukdom med en livstidsrisk på mellan 10 och 20 procent. Väldigt förenklat indikerar våra resultat att risken för en allsvensk spelare som var aktiv fram till mitten av 1900-talet att drabbas hamnar på 15 till 30 procent, säger Peter Ueda, biträdande lektor på Karolinska Institutet.
Den svenska studien omfattar 6 000 fotbollsspelare som var aktiva i allsvenskan mellan 1924 och 2019.
– Det är en registerstudie, säger Peter Ueda. Med hjälp av släkt- och forskningsverktyg har vi letat efter personnummer och därigenom i hälso- och läkemedelsregister. Det tog ett tag...
Den data som Peter Ueda och hans kamrater på Karolinska Institutet samlade in jämfördes med en kontrollgrupp på 56 000 män med samma bostadsort och ålder. Studien visade att fotbollsspelarna hade 62 procent högre risk för demens än kontrollgruppen. Däremot var risken för Parkinsons sjukdom 32 procent lägre för fotbollsspelarna.
Det var den skotska studien som slog fast att det fanns starka samband mellan demens och fotbollsspelande och som blev startskottet för KI:s studie.
Vissa beteenden eller sjukdomar ökar risken för demens. Det kan till exempel vara diabetes, lågt blodtryck, liten eller ingen fysisk aktivitet eller hög alkoholkonsumtion.
– Inget av detta har allsvenska fotbollsspelare mer av, säger Peter Ueda.
Fysisk aktivitet minskar risken för neurodegenerativa sjukdomar som exempelvis demens. Allsvenska fotbollsspelare – oavsett under vilket decennium de var aktiva – tränar regelbundet och är alltså i allra högsta grad fysiskt aktiva och således borde risken för att drabbas av demens vara lägre hos dem än hos en stor del av befolkningen i övrigt.
Enligt svensk studie gjord av Karolinska Institutet finns det ett samband mellan demens och främst nickandet av fotbollen.
Slutsatsen blir att det är fotbollsspelandet i sig som ökar risken för demenssjukdomar, och mer specifikt att det är nickandet av bollen – och därtill tillhörande närkamper – som ger (eller har givit?) en högre risk att drabbas av demens.
– Det går inte att säga annat än att det är nickandet som är orsaken, säger Ueda.
Från 1924 och fram till åtminstone 1960-talets slut var fotbollarna gjorda av läder och de remmades ihop. När det regnade sög bollarna åt sig vatten och blev "blytunga", nästan som en medicinboll. Något som i hög grad styrker tesen om att det är nickandet som är orsaken till demens är att studien inte kunde påvisa någon förhöjd risk hos målvakter.
Bollarna kan alltså vara "boven i dramat."
– Idag är bollarna syntetiska och suger inte upp vatten. Men det kan också finnas anekdotiska orsaker, som att man tränade på ett annat sätt förr, säger Peter Ueda.
Den tyske stjärnan Gerd Müller (t v) led av Alzheimers sjukdom. Till höger vinner Hans Selander en nickduell under en match med Helsingborg 1965.
Med andra ord: om en liknande studie genomförs om 25 eller 50 år kommer resultatet att se helt annorlunda ut?
– Det går inte att slå fast någonting. Vi får vänta 50 år, säger Peter Ueda.
Men om riskerna kvarstår, trots bättre bollar, vad finns det att göra? Ska man förändra sporten helt och förbjuda allt huvudspel? Vad är ditt råd, Peter Ueda?
– Jag är jätteglad över att jag slipper vara med och bestämma. De skotska forskarna har lyft den här frågan, om att ta bort huvudspelet. Jag hade tagit bort nickandet om jag själv skulle spela, säger han med ett litet skratt.
Att målvakter inte drabbas av förhöjd risk går att utläsa ur de studier som finns. Likaså löper en forward mindre risk att drabbas för demens (på grund av sitt fotbollsspelande) än en back, detta enligt den skotska studien.
– Det man kan göra är att vara mer observant på situationer där man kan misstänka hjärnskakning, som ofta uppstår i nicksituationer. Jag tror att ingen är emot att vara mycket mer försiktig med hjärnskakningar, då minimerar man risken, säger Peter Ueda.
Många sporter medför en högre risk för smällar mot huvudet. Huvudskydd kan vara en väg att gå. Många kampsporter, där huvudskydd inte användes tidigare, har tagit den vägen. Efter den skotska studien om nickar/demens har det engelska fotbollförbundet begränsat antalet nickar som man bör genomföra på träningar.
NÄSTA DEL
Siriusspelaren om bollarna nu och då och den egna rädslan.