Elisabeth Bursell, Åsa Palmqvist och Milja Vuontisvaara tilldelades priset som Årets Filmare efter att ha räddat livet på en spelare som föll ihop med hjärtstopp under en match i damfemman.
Det var en helt vanlig matchdag. Films andralag skulle möta Wigör. Samling på Björkparken, precis som under alla andra matchdagar. Uppvärmning, lite genomgång i omklädningsrummet och sedan en lätt joggingtur ut på planen för att spela. Ungefär så.
Ingen anande vad som skulle hända.
Domaren Becir Tabacovic blåste igång spelet i denna match i damfemman. Det var då det hände. Mitt framför Films bås föll en spelare till marken. Ingen närkamp och ingen bollkontakt. Hon segnade bara ner.
På Films bänk satt ledaren Åsa Palmqvist, som är sjuksköterska. Allt hände mitt framför hennes ögon. En liten bort på planen såg Elisabeth Bursell vad som hände. Hon är spelare i Film och sjuksköterska till yrket.
På läktaren mittemot avbytarbänkarna satt Milja Vuountisvaara för att titta på matchen mellan Film och Wigör. Hon är också sjuksköterska och såg direkt att något var fel.
Nu har de tre hjältarna fått det årliga priset Årets Filmare. En blomsterkvast och passande nog ett hjärta av glas.
Filmspelaren föll ihop och domaren Becir Tabacovic agerade blixtsnabbt och blåste av spelet och sprang mot sidlinjen där den möter mittlinjen. Då var Åsa Palmqvist redan där.
– Hon började krampa och vi larmade SOS direkt, men medan vi pratade med SOS fick hon hjärtstopp. Vi påbörjade hjärt- och lungräddning, säger Åsa Palmqvist.
Filmspelaren förlorade medvetandet och blev blek och blå om läpparna. Livlös.
Som tur är finns det en defibrillator på Björkparken, och den kom snabbt på plats.
Åsa Palmqvist, Milja Vuountisvaara och Elisabeth Bursell jobbade i "skift" och hann inte tänka så mycket. Yrkesrollen tog över helt även om situationen säkert kändes surrealistisk.
– Visst, jag har varit med om sådana här händelser förut, men inte privat och inte utanför sjukhuset, säger Palmqvist.
Minuterna gick och hjärtat slog inte. Det gick fem minuter, tio minuter... Paniken och ångesten spred sig hos Films spelare som inte kan göra annat än att vänta och hoppas. En av spelarna i Wigör kom dit för att hjälpa till, antagligen också sjukvårdsutbildad.
– Det är viktigt att bibehålla cirkulationen, säger Åsa Palmqvist.
Filmspelaren fördes med helikopter till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Bilden är tagen vid ett annat tillfälle.
I tretton minuter stod hjärtat stilla. Då kom de första livstecknen.
– Vi pratade med henne och sade kom igen nu (Åsa säger namnet spelaren) och till sist fick vi en reaktion i bröstkorgen och det var en fantastisk känsla att se och höra henne andas.
Under tiden hade ambulansen kommit och nästan samtidigt landade helikoptern på Björkparkens gräsmatta. Spelaren fördes till Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Samma dag blev Åsa Palmqvist kontaktad av en läkare på Akademiska sjukhuset som vill veta mer detaljer kring förloppet på fotbollsplanen. Redan på kvällen kom det rapporter om att spelaren mådde förhållandevis bra.
– Idag mår hon bra, som vanligt kan man säga, säger Åsa Palmqvist, som inte gärna vill bli kallad hjälte. I stället skickar hon en tanke till domaren Becir Tabacovic.
– Han avbröt matchen direkt och det var värdefullt, säger hon.
Men för spelaren och för alla som var på plats, från ledare och spelare till den lilla publiken, är och förblir Åsa Palmqvist, Elisabeth Bursell och Milja Vuountisvaara hjältar – och det var därför som det årliga priset, Årets Filmare, för första gången delades ut till tre personer.