UNT:s tidningsarkiv under en hektisk vecka i mitten av oktober 1986. Det var kvalfest på Björkparken i Film och det skrevs spaltmeter om händelsen. På bilden några klipp av de åtskilliga artiklar i UNT. Hade Film vunnit mot Bromölla hade Djurgården kommit til Björkparken.
I fotbollens näst högsta serie på den här tiden spelade lag som Djurgården, Kalmar FF och Häcken. Det var till den serien som Film skulle kvalspela. Att bara tänka tanken, att Djurgården skulle seriespela på Björkparken, var svindlande.
För en av ledarna i Film var nog den tanken märkligare än för någon annan. Alla som känner Kjell Carlsson – eller Mr Film som han kom att kallas – vet att fotbollshjärtat finns hos Djurgården. Att hans Films SK, som pappa Arthur Karlsson var med och byggde upp, kanske skulle möta detta Djurgården – nej, den känslan gick nog inte ens att ta in.
Men vi backar bandet en aning – till våren 1986.
Enköpings SK, med spelare som Lasse Pettersson, Thomas Bodström och Anders Bylin, var distriktets bästa fotbollslag, men det var tajt om andraplatsen. Där fanns Sirius, Vargarna, Gimo och så Film.
Nu var Film ett topptippat lag i norra Svealandstrean, eller åtminstone ett lag som skulle kunna hänga med till den då helt nya division II och då krävdes det en plats på den övre halvan i tabellen. Bara seriesegraren hade chans att ta sig ända upp till division I, som var den näst högsta serien i Sverige.
Sirius, med Nisse Andersson som tränare, blev en jättebesvikelse och åkte ur. Vargarna och Gimo hängde med bra – men Film var bäst av alla lag. Anförda av 35-årige Gunnar Karlsson, nu mest på mittfältet, vann Film serien med fem poängs marginal före Gimo.
Nu var kvalplatsen till division I säkrad. Nu – om inte förr – så gick det upp för alla i huvudorten Österbybruk vad som var på väg att hända. Även anhängare till IFK Dannemora/Österby – rivalen på orten – hördes prata gott om Film. Det var ett kvitto på att Sportklubben hade lyckats.
I slutet av oktober var det dags, den första kvalmatchen i bäst av två. Film inledde på hemmaplan. Det kom över 1 800 till Björkparken, publikrekord förstås och en siffra som nog aldrig kommer att överträffas. Sven-Olof Svensson, som många gånger skrikit sig hes på Brynäs matcher i Gavlerinken, plockade fram röstresurser som han nog aldrig haft på hockeyläktaren.
Det bor 2 500 i bygden, så man kan med visst fog säga att "alla var där."
Mr Film, Kjell Carlsson (t h) framför entrén till Björkparken tillsammans med nuvarande ordföranden Olle Olsson. På den här arenan spelades det kval till Sveriges näst högsta serien för 34 år sedan.
Kvalmotståndare var IFÖ/Bromölla, klubben som fostrat bland andra Inge Danielsson, landslagsmannen som blev proffs i Ajax där han spelade med en av världens bästa spelare genom tiderna, Johan Cruijff. Nu hette Bromöllas stora stjärna inte Danielsson utan Sonny Olsson. Han hade gjort 16 mål i serien för Bromölla.
Men på Björkparken i Film var Olsson osynlig. Han plockades ner totalt av det hårdföra Filmlaget. 0–1 blev 2–1 efter mål av Gunnar Karlsson och Ola Eklund. Film var bättre än Bromölla i den andra halvleken och 3–1 hade inte känts orättvist, men det viktigaste var att vinna och att sätta press på Bromölla.
På Björkparkens läktare hördes en åskådare säga: Den där Sonny Olsson, han syntes ju inte alls.
Films försvaraspelare Staffan Karlsson (t h) spelade en av huvudrollerna under det framgångsrika kvalåret 1986. Här är Karlsson i kamp med en ESK-spelare under 80-talets mitt.
Det var nu, efter 2–1-segern på Björkparken, som Kjell Carlsson och många andra förstod att det inte bara var drömmar längre, det här kunde bära ända till division I. Djurgården mot Film på Stockholms Stadion. Känn på den!
Det gick en vecka. Dags för retur i Bromölla.
Mellan 100 och 150 Filmanhängare åkte de 70 milen söderut. Trummor och banderoller. Film hade vunnit läktarmatchen innan spelet ens hade börjat. Men på planen gick det inte lika bra.
Det var dock inte Bromöllas skyttekung Sonny Olsson som angav tonen. Det var i stället den 21-årige Paul Berner, killen som spelat tre matcher i serien och som inte gjort ett enda mål, som chockade Filmförsvaret. Tränaren Rolf Almstedt kunde bara sucka: Var kom han ifrån?
På 24 minuter gjorde Paul Berner tre mål. Det stod 4–0 i paus och redan då var matchen i stort sett avgjord. Ett tröstmål av Jimmy Werme blev det i alla fall.
Bromölla tog steget upp och kom sjua i division I, före lag som Mjällby, Häcken och Landskrona.
Djurgården då? Jodå, laget vann sin division I-serie och tog sig tillbaka till allsvenskan med spelare som Sören Börjesson, Stefan Rehn och Thomas Sunesson – landslagsspelare alla tre. En stilla undran: Hur hade Film klarat sig mot detta lag?
I backspegeln: Håkan Lundh har jobbat som sportreporter på Upsala Nya Tidning sedan 1978 och gräver gärna i UNT:s arkiv. Sedan 2014 har det publicerats över 150 ”backspeglar” på UNT:s sportsidor. Läs fler delar på unt.se/sport!