Filippo Rivisecchi
Filippo tar emot UNT:s reporter där allting började en gång i tiden. Snön ligger djup kring Diös-hallen. Kaffebryggaren har redan slagits på men innan det är dags för en kopp i Sirius akademis lokaler en våning upp i inomhushallen tar vi en promenad ut på Lötens konstgräs. Läktare och annat har förändrats genom åren men det var här han 2015, efter att ha varit i Sverige och Uppsala i tre år, tog och klev in på planen och frågade en tränare om denne behövde hjälp. Den tränaren visade sig vara Reza Rezaie i Sirius. Snart träffade han även Mattias Sjunnesson som var snabb att knyta Rivosecchi till blåsvart.
Reza Rezaie, Filippo Rivosechi och Mattias Sjunnesson.
– Det började i Sirius och första året var jag målvaktstränare i Rezas lag. Sen kom de från de andra lagen (i Sirius). Efter ett år gick en målvakt till Sunnersta och snart frågade hans pappa om jag kunde hjälpa till där också. Det var början av ryktet. Sen förlorade jag kontrollen …
Filippo Rivosecchi
Filippo skrattar gott. Han gör det ofta när han berättar om sin tid i Uppsala men också om uppväxten – och om sin kära vespa. Eller snarare vespor. För han äger två stycken.
– I Italien kör jag bara vespa. Det tar sån tid att åka bil. Och jag gillar inte bussen, men måste vänta på den.
Filippo med sin älskade vespa framför Uppsala högar. Dessvärre har vespan gått sönder och står nu trasig i ett garage.
Den han kom åkande på till Löten var av modellen ET3 och var från 1976. Filippo hade fått den av sin pappa.
– Mina första fem år körde jag med den överallt här men sen gick den sönder. Nu står den i en kompis garage.
I Italien har han en så gammal som från 1961.
– Nu har jag hittat revolutionen, en elektrisk cykel, säger han och ler innan han tar en klunk kaffe.
Han är uppväxt i en mindre ort i norra Italien mellan Milano och Como. Det var där han började spela fotboll och började hålla hårt på Milan. Men tre somrar i tonåren betalade hans föräldrar för fotbollsskola i Juventus försorg. Vad han än tycker om den nord-italienska rivalen fick han med sig mycket därifrån. Inte minst som målvakt själv men också det han senare kom att lära ut. Det blev basen i hans målvaktsskola. Senare har han också gått utbildningar.
Den egna fotbollskarriären slutade i 20-årsåldern. Då lockade utförsåkning men framförallt Milan mer. Han hade säsongskort på det rödsvarta lagets matcher samtidigt som pappan höll på ärkerivalen Inter.
Från Italien flyttade han först till England innan han tre år senare via kontakter fick jobb på en italiensk restaurang i Uppsala. Och här har han alltså blivit kvar. Tanken från början var någon helt annan.
– Jag sa till mamma: Hej då, jag kommer om ett år.
Han har fortfarande ännu inte kommit tillbaka mer än för semester – och ibland för att se Milan.
Servitörsjobbet varade bara några månader. Filippo var tvungen att hitta något annat och lyckades få jobb med att köra truck på Ikea. Truck hade han kört i Italien också.
– Mina första två år på Ikea jobbade jag 05.00-10.00 så jag hade mycket tid på dagen. Jag behöver hitta en extra sak att göra.
Så småningom var det tränarbiten. Nya klubbar hörde av sig. Efter Sirius och Sunnersta blev Upsala IF:s nästa att läggas till. UIF följdes av Gusk i elitettan. Senare tillkom Bälinge, VP och Unik ... alla dessa har han hjälpt samtidigt.
Dagarna blev långa.
– För tre år sedan jag svimmade jag plötsligt en gång. Jag tror att det var för mycket då, säger han.
Klubbtröjorna är många som Filippo Rivosecchi dragit på sig i uppsala.
På senare tid har han bara jobbat på Ikea varannan helg och har lyckats hitta en bättre balans. Han berättar att han springer varannan dag vilket lett till en lättare Filippo. Viktnedgången började när han besökte en kompis i Argentina för fem år sedan.
– När jag åkte låg jag på 115 kilo. När jag kom tillbaka 86. Ingen kände igen mig, säger han och ler.
Nu står han inför en ny utmaning. Denna vecka åker han till Lettland för att jobba med SFK Rigas damer som så sent som i september spelade i Champions League. I Riga finns flickvännen sedan fyra år tillbaka och Filippo har skrivit på ett ettårskontrakt.
Han säger sig inte vara miljonär på bankkontot men rik på annat. Han njuter av livsstilen.
– Det blir kul att se hur långt jag kan gå. Jag vill träna damlag på toppnivå. Varför? Intresset blir större och större på damsidan och varje gång jag tränar tjejer ger de minst hundra procent. Killarna ger 80 procent. Tjejerna har många frågor om att bli bättre.
– Jag blir då också en bättre coach. Jag måste tacka Kajsa Nilsson och Åsa Vallgårda i Gusk som var de första stora målvakterna jag hade på damsidan.
Filippo Rivosecchi har tränat mängder av målvakter i Uppsalas klubbar sedan han dök upp med sin vespa på Löten en dag