2017 togs Fanny Anderssons ut i landslaget första gången, den gången under Pia Sundhages ledning. Fem år senare är hon tillbaka i blå-gult. Nu som en av 25 spelare i truppen som inleder landslagsåret på Algarvekusten, i en del av förberedelserna inför nästa års VM.
– Jättekul såklart. Det är ett kvitto på att jag gjort en bra säsong, och att de har haft koll på mig under året, säger Fanny Andersson till UNT.
Uttagningen var ändå lite oväntad.
– Jag vet att jag varit med i diskussionerna under hösten, men det var nog ändå en överraskning. Mest med tanke på att jag varit skadad och spelade senaste matchen i slutet på augusti. Därför har jag inte haft landslaget i tankarna så, men jättekul att få visa upp sig på den nivån. Jag ser fram emot det, säger hon.
Och självklart väcks drömmen om VM-spel.
– VM finns med i tankarna. Nu blir det bara att göra sitt yttersta, så att jag förhoppningsvis får följa med på fler läger under våren.
Men någon landskampsdebut blir det inte. Den här gången heller. Precis som för fem år sedan är inga matcher planerade under lägret.
– Förhoppningsvis kommer det en annan gång. Men det är ändå alltid bra att vara i den miljön, och starta året med lite värme, säger hon.
Fanny Andersson har spelat i Piteå sedan juli 2021. Och hon trivs bra.
– Jag har fått en annan roll här än i Eskilstuna. Då var jag mer forward, här är jag central mittfältare. Och jag har landat i att jag trivs bättre med det, och jag har fått ta ett stort ansvar i laget, säger hon.
Minuset är en långdragen skada.
– Det är ett ledband i ena foten som varit skadat på ett ganska ovanligt ställe och krävt mycket vila. Det har varit lite frustrerande, men nu har jag precis börjat träna med boll igen, så det börjar ordna upp sig.
Fanny Anderssons kontrakt med Piteå går ut nästa sommar. Vad som händer efter det är inte klart.
– Jag har inte tänkt så mycket på det än. Jag tar det när det kommer, och stänger inga dörrar.
I hemstaden Uppsala går Uppsala Fotboll och väntar på besked om de tar över Eskilstunas plats i damallsvenskan. Och någonstans, någon gång, kanske en hemkomst till Uppsala lockar.
– Det är klart, Uppsala är ändå hemma på ett sätt. Min familj finns kvar där, och det finns alltid en varm känsla till staden, säger hon.