Fors i en närkamp med blivande storstjärnan Pernille Harder under en flicklandskamp.
"Folk kallar mig för early bloomer” säger Sofia Fors och skrattar när hon sitter vid Gamlis IP. Hon fanns med i alla flicklandslag från F15 upp till F19 för tio år sedan. Hon slog sig in i Danmark, Uppsalas då bästa lag, och var med i flytten till Sirius.
– Det var jättehäftigt och det var det som man drömde om hela uppväxten. Jag ville spela i landslaget, det var stora målet. När jag kom dit så var det så himla häftigt. Det var bara fotboll, det var ens stora drivkraft och det var verkligen roliga år att vara med om det, säger Fors som fyller 29 senare i år i september.
Väl där tog det dock stopp. Mittfältaren stod för en del fina insatser i den blåsvarta tröjan i elitettan, men det riktiga förtroendet från tränarna fick hon aldrig. I stället fick hon mest spela F19-matcher i Sirius och var med om att vinna hela mästerskapet 2014.
– Jag kunde känna att just den glädjen som jag alltid hade för fotbollen, den försvann lite i Sirius.
Varför?
– Jag hade en del skadebekymmer och även körtelfeber som var svårt att komma tillbaka från. Efter det hade jag inget riktigt stöd från tränarna, det kändes inte som de trodde på mig. Jag konkurrerade samtidigt med ”Mickan” (Björklund), Julia Lyckberg och Moa Mattsson så det är var en tuff konkurrens med tunga namn man hade mot sig. Det blev kanske en smäll för självförtroendet tror jag så det blev att hitta tillbaka till glädjen i fotbollen. Det blev fokus och då blev det Gusk – och vi har haft så himla roligt.
Fors tillsammans med Anna Thorstensson (senare Gertz), Julia Lyckberg och Moa Mattsson under skoltiden.
Just roligt är ordet. Stämningen är på topp i Gusk som leder ettan och stormar mot elitettan efter segern i sista matchen inför uppehållet mot Sandviken. Sofia Fors tog steget till Gamlis inför säsongen 2015 och gör nu alltså sin sjunde säsong som en av nyckelspelarna i laget. Något hon kanske inte hade tänkt sig när hon anslöt.
– Vad tänkte man ens då? Jag vet inte. Jag visste att jag skulle plugga och vara kvar i staden. Det var ungefär så långt mina tankar gick. Max Andersson var tränare i Gusk och jag hade haft honom i Danmark. Jag visste att han var en bra tränare som trodde på mig så jag kunde få tillbaka självförtroendet igen. Det var egentligen det som bara var fokus.
Fors fick sällskap i Gusk av Sanna Öhlund, Tyra Kajgård, Kaisa Nilsson och Maja Andersson.
Gusk har flera gånger varit nära att vinna sin division 1-serie som ger kval till elitettan, men snubblat på målsnöret.
– Jag får ångest bara jag tänker på det. Vi har varit nära så många gånger utan att nå riktigt ända fram, det skulle va väldigt roligt att vara med om att vinna en serie och ta steget upp en division.
I år har man inlett säsongen strålande. Man leder som sagt ettan och Sofia Fors spelar kanske sitt livs fotboll på mittfältet.
– Kanske, det känns väldigt bra i alla fall.
Vad ligger bakom det?
– För min egen del så är det väldigt mycket att vi har fått in de tränare (Jocke Mattsson och Christer Angeldahl) som vi har fått in. Att man känner att man utvecklas, blir utmanad på träningar att prestera bättre. Sedan är det också att vi har skapat en vinnande kultur i laget, alla vill prestera hela tiden. Man vill bli bättre, man vill bevisa sig själv för tränarna och vi har skapat den miljön.
Sju år i ettan med Gusk, vad är drivkraften för dig?
– Det har jag frågat mig själv också, hur man har det drivet. Det är fortfarande för att det här är det roligaste som finns, fotboll är det roligaste som finns. Drivet att man alltid vill prestera och visa sitt bästa jag på fotbollsplanen. Det är den starkaste drivkraften, att spela rolig fotboll. Folk ska säga ”vad kul, vad rolig fotboll Gusk spelar”, svarar Fors och fortsätter:
– Sedan har vi som lag alltid haft drivkraften att gå upp i elitettan.
Du har en annan nivå i dig får man ändå säga, har du varit nära att lämna?
– Det är klart att man har varit lite sugen på det ibland, men vi har haft så himla bra lagsammanhållning i Gusk. Vi har haft så kul ihop. Det har varit lite frågor… men jag har känt en väldigt stark känsla för Gusk. Jag förknippar mig själv med Gusk.
Hur bra tror du att du hade kunnat bli om alla stjärnor hade stått rätt?
– Jag vet inte… Om alla stjärnor hade stått rätt så hade man väl spelat någon division högre upp.
Mittfältaren har varit en nyckelspelare sedan hon kom.
För Sofia Fors så har dock stämningen och den glädje hon hittat i Gusk vägt tyngre än spel på högre nivå.
– Det är viktigt för mig. Hade man haft den ambitionen så hade jag kanske valt att gå en annan väg, så är det. Det är inte för sent än då heller.
Hur tänker du?
– Gusk till elitettan. Vi vill verkligen gå upp och skulle vi klara av det så skulle det vara en häftig utmaning att få spela i elitettan igen.
Hur stort vore det?
– Det vore så himla coolt. Det hade varit stort för klubben och så som vi har kämpat sedan Gusk gick upp för tio år sedan. Vi har varit nära många år och egentligen legat i toppen nästan alla år. Det hade varit kronan på verket.
Det är inte bara Sofia Fors som har meriter från spel på högre nivå. I Gusk kryllar det av meriterade namn som Caroline Lundberg, Elva Fridjonsdottir, Moa Mattsson, Åsa Vallgårda och Elin Åkerman för att nämna några.
– Om man kollar på i år så har det varit spelare som har känt att ”jag vill spela på en lagom nivå”, men nu är det verkligen att vi ska upp och vinna det här. Vi har skapat den vinnarmentaliteten att vi vill framåt. Även spelare som varit högre upp har det.
Sofia Fors spelade i Danmarks A-lag redan 2010.
Hösten startar under tisdagen med cupmatch mot Vaksala. Sedan rullar ettan i gång till helgen med toppmatch mot Sandviken direkt.
– Det blir en lång höst. Sista matchen är i slutet av november och sedan förhoppningsvis kval på det. Vi är så ödmjuka inför uppgiften och det kommer att krävas jättehårt arbete och fokus under en lång period.
Tar ni er till elitettan?
– Ja, om vi gör jobbet så har vi alla förutsättningar för det.
Hur tror du ni skulle klara er?
– Jag tror vi skulle klara oss bra faktiskt. Få in några spelare till, spetsa till truppen lite. Många av de vi har i truppen i dag har spelat på den nivån eller högre så vi har spelare som håller.
Sofia Fors kom fram tidigt som en av Uppsalas största talanger. Senast hon spelade på elitnivå var 2014 med Sirius. Nu har hon chansen att ta sig tillbaka dit igen. Klart är i alla fall att hon hittat hem på Gamlis IP och blivit något av en ikon i klubben.
– Det har varit väldigt, väldigt kul. Jag fann glädjen i Gusk och det var det viktigaste. Det var nyckeln till att prestera bättre också och jag har utvecklats som spelare sedan jag kom hit.