Sirius har precis avslutat sin åttonde raka säsong i allsvenskan. Med fyra matcher kvar var allt upplagt för en drömavslutning. Allt som krävdes var två poäng till på de avslutande fyra matcherna (en seger ger exempelvis tre poäng).
Men Sirius unga lag mäktade inte med att motivera sig när nedflyttningsstrider och SM-guld var långt borta. Det blev ett kryss och tre förluster mot relativt beskedligt motstånd och poängrekordet (42 poäng) gick inte att nå.
Poängrekord eller inte så vill jag påstå att Sirius vunnit sin största seger utanför planen den här säsongen. Uppsala har nämligen blivit en fotbollsstad.
Drygt 7 000 personer i publiksnitt visar att intresset inte varit så stort för fotboll i "akademikernas hemstad" sedan 1973. Och visst f*n är det kul? För idrott är också kultur. Det är så mycket mer än straffar, röda kort och regelbrott.
Det är halsdukar, hejaramsor, varmkorv, gemenskap, diskussioner, skratt, tårar och dramatik. Det är en lägereld att samlas kring.
Om det finns något särskilt som lockar, det vill säga. Annars kan man ju gå och titta när en familjemedlem spelar lokalfotboll en regnig, kall kväll i Valsätra.
Det finns mycket som lockar med Sirius 2024. Om vi bortser från de skickliga spelarna och de goda resultaten finns det flera aspekter kvar som talar för en långvarig romans mellan Uppsalas invånare och Sirius Fotboll:
- Nya Studenternas IP: Arenan är modernt byggd och framförallt är den inkluderande. Här finns det plats för alltifrån yviga supportergrupperingar till småbarnsföräldrar. På västra sidan kan barnen leka vid kioskerna om Mjällby är för trista att titta på.
- Läget: Sirius spelar sina matcher vid stadsparken i ett lummigt grönt område. Det är centralt och lättillgängligt. Det går att sätta sig med sina vänner för en dryck av valfritt slag innan matchen. Det går att fira en seger i stadens kärna efter en seger.
- Folkligheten: Det ska sägas att Bengt Ågerups (ni vet, skattefuskarnas skattefuskare) kopplingar till föreningen kanske inte var särdeles sympatiska, men i övrigt är Sirius idag en klassisk svensk förening med allt vad det innebär – föreningsdemokrati, ideella krafter, hemvävd arbetskraft på såväl kansliet som på planen.
Sirius har de senaste åren skyndat långsamt och strategiskt. Och sakta men säkert har de vunnit folkets kärlek.
Man brukar säga att fotbollsföreningar som IFK Göteborg, Malmö FF, IFK Norrköping och Stockholmslagen är traditionstyngda och framgångsrika.
Sirius bygger tradition just i detta nu. Kanske väntar även de riktigt stora framgångarna runt hörnet?