Sirius tränare Christer Mattiasson.
Christer Mattiasson gömde ansiktet i handen när han tvingades sitta på presskonferensen förra veckan. Siriustränaren sågade sig själv efter 0–3 mot Häcken. Där stod Sirius med fem raka matcher utan seger, ett mål framåt och ett gäng formsvaga spelare. Som om det inte vore nog väntade AIK borta. Ett AIK som Sirius inte lyckades besegra sedan 1973. 28 (!) raka tävlings- och träningsmatcher.
Hur tar man sig an det? Jo, precis som Christer Mattiasson och gänget gjorde. Ett extremt fokus på grunderna och försvarsspelet. Det var ett ”äckligt disciplinerat” Sirius på Nationalarenan för att citera förre hockeytränaren Timo Lahtinen. Det framgångsrika 4-4-2 i försvarsspelet från i fjol var tillbaka med den äran. Sirius släppte knappt till några chanser mot ett lag som varit ett av de bästa hittills i allsvenskan. Och när chanserna gavs så var Sirius kliniskt effektivt. Men det som framför allt stack ut var inställningen och kämpainsatsen. Sirius hade tidigare ett sponsrat inslag varje match, ”matchens blåställ” som gick till matchens kämpe. Det hade kunnat delats ut till samtliga spelare mot AIK. Det var en helt annan inställning än tidigare och spelarna sprang som aldrig förr och det kändes som man satte matchplanen till punkt och pricka.
Herman Sjögrell kom äntligen in i elvan och visade att han ska vara kvar där. Slalomåkningen innan 2–0 var klass. Adam Wikman kom också in i elvan och gjorde en fläckfri insats. Han vann boll, tog den framåt och gjorde att lagkaptenen Daniel Stensson inte saknades alls. Lägg till att flera av de tidigare formsvaga spelarna spelade upp sig rejält. Jag tänker mest på Henrik Castegren, David Mitov Nilsson och framför allt tvåmålsskytten Yousef Salech som åter visade vägen. Men framför allt känns det här som Christer Mattiassons seger. Han sågade sig själv, gjorde jobbet under veckan och står nu med en historisk 3–1-seger mot AIK på Friends Arena. En uppvisning i bra tränarskap.
Nedanför mig satt A-lagschefen Jonathan Ederström vars värvningar varit ifrågasatta. Hans ”såja” efter 1–0 ekade nästan hela vägen till Uppsala. Vid 2–0 lyfte han näven i luften som Mohammed Ali och vid 3–0 kom en kram med chefsscouten John Swärd. Sirius lever igen. Och som man gör det.