Karl Larson gratuleras efter att ha lobbat in 2-0 från 25 meter mot Valsta Syrianska.
Jag minns det som i går. Sirius hade inför säsongen i norrettan jagat David Fällman som ny mittback, men han valde i stället allsvenskt spel i Gefle. Sirius gick då för helt okände Karl Larson. När jag antecknade hans namn på den där papperslappen för första gången tror jag ingen kunde föreställa sig vad som väntade. För Larson har inte blivit en Siriusikon för att han har varit den bästa spelaren. Han har inte heller varit den som har synts mest eller hörts mest. Han har jobbat på, blivit bättre och bättre och framför allt varit lojal. En konstant i Sirius moderna historia.
Framför allt är han en inspiration för yngre spelare, han borde vara det i alla fall. Larson kom till Sirius i division 1 utan större meriter, men har hela tiden kämpat hårt för att utvecklas och blivit en bra allsvensk spelare. Han har varit otroligt professionell i hur han under åren tacklat motgångar och gjort en grej av att vara Sirius trogen. Man behöver inte alltid vara den största talangen eller mest verbala spelaren för att bli en ikon i en förening. Det är Kalle Larson ett bevis på och det bör inspirera andra i framtiden. Jag hoppas att det blir hans största arv.
Många är profilerna som har försvunnit under åren. Niklas Thor, Christer Gustafsson, Ian Sirelius och Kim Skoglund för att nämna några. Kalle Larson har varit kvar, gjort sitt och gnuggat på i det tysta. Hans Siriusfacit är imponerande och han är värd alla hyllningar. Visst blev det inte som varken Sirius eller han hade tänkt när han förlängde kontraktet hösten 2020. Då som en given högerback i Henrik Rydströms fyrbackslinje, men verkligheten under Daniel Bäckström har blivit en annan. Larson har inte haft en plats i fembackslinjen. Och allt som oftast inte heller på bänken eller i truppen. Det är svårt att få till ett perfekt avslut i en klubb. Alla önskar så klart att man spelar alla matcher, är fantastisk och sedan tackar för sig. Så blir det sällan. Tidpunkten är rätt. Efter en hel höst utanför truppen så ska Larson tackas av och det ordentligt.
Han är den otippade Siriusikonen. Över tio säsonger i klubben, en konstant som varit bra i norrettan, superettan och allsvenskan. Han är ett bevis på att du inte behöver vara en Zlatan Ibrahimovic för att bli en ikon. Många gånger räcker det gott och väl med att vara Kalle Larson.