Sara El-Obeid gör någon form av high five med Sofia Fors.
Det finns en tv-serie som heter ”Queen of the south”. Hade den handlat om Gusks anfallare Sara El-Obeid så hade den hetat ”Queen of the Gusk”. Hon kom till klubben när hon vara drygt tio år. 21 år senare är hon kvar och så lär det förbli en lång tid framöver.
– Gusk är som familj, det är hemma för mig. Jag kan inte tänka mig att spela någon annanstans, inte ens för att få mer speltid. Jag har känt Sofia (Fors) sju år nu, Elva (Fridjonsdottir) samma sak, Nathalie Larsson… någonstans blir det mer än bara fotboll och det är så det har blivit för mig. Det är nog svårt att bara lämna sådär. Jag ska bygga upp det här till allsvenskan, sen kan jag lämna, säger El-Obeid och skrattar.
Speltiden har varit begränsad under alla dessa år. Sara El-Obeid är dock alltid där. Hennes många lagkamrater genom åren är alla överens att det är hon som till stor del skapat den speciella stämning och kultur som i dag finns i Gusk.
– Man kan inte se Gusk utan Sara. Det är grundstenen i Gusk. Hon har en väldigt stor del i att ha byggt upp den här stämningen och gemenskapen som vi har i gruppen. Hon känner många på kansliet, är en väldigt social person som har en förmåga att få med sig alla. Det är en person som man behöver i alla lag tror jag. Alla lag behöver en Sara El-Obeid, säger lagkaptenen Sofia Fors.
Själv vill hon inte ha några rubriker.
– Det känns lite överdrivet, men tack, säger El-Obeid.
Allt började som sagt för 21 år sedan. Det var då som Sara El-Obeids mamma fick tips av en kollega att Sara kunde börja spela i Gusk.
– Jag är uppväxt i Kvarngärdet som ändå är ganska nära. Jag spelade bara i skolan innan så Gusk är min första och enda klubb.
Kärlek vid första ögonkastet?
– Ja, någonstans var det så, uppenbarligen.
Hon hade ett uppehåll på tre, fyra år från fotbollen för studier men annars har hon alltid varit där.
– Jag har alltid trivts så bra, bott här i Uppsala och haft kul. Varje år har det kommit några nya personer som man tycker är roliga så man hänger kvar.
El-Obeid täcker boll i en match mot Tierp.
Just det sociala har varit viktigt. I början var det inte hon som drog i alla trådar av naturliga skäl utan det har vuxit fram ju längre hon har varit i klubben.
– Det är kul att spela fotboll och framför allt att träna. Man får ett socialt sammanhang också, betydligt roligare än att gå på gymmet.
Hur blev du den du är i dag i Gusk?
– Jag vet inte. Jag är väldigt social, det är inte så svårt att prata med folk. Jag har inte haft någon ambition att vara bäst eller starta hela tiden. För mig är det en träning, det är socialt. Jag älskar fotboll, älskar att titta och analysera.
Även om speltiden inte har varit det primära så har El-Obeid ändå stått för fina insatser när hon väl fått chansen, framför allt med sin fart i anfallsspelet.
– Jag har alltid varit en inhoppare och hoppats på det. På min position har det alltid varit bra konkurrens. Fredrika Karlsson, herregud, det går inte. Hon hade bänkat vem som helst. Sanna Öhlund, Tyra Kajgård, det är stora namn som vinner skytteligan. Jag är glad att jag fick spela med de här spelarna.
För tillfället är hon korsbandsskadad när Gusk går som tåget i ettan. Hon har från sidan en stor del i att det har gått som det har gått.
– Vi är ändå ett lag oavsett om man är på bänken, startar eller är utanför truppen. Jag tror inte det hade gått så bra för startelvan utan hela laget.
El-Obeid gratuleras av Fredrika Karlsson efter att ha avgjort en cupmatch mot Älvsjö.
Hon hoppas kunna träna innan säsongen är över.
– Jag har haft lite bakslag i mars, men tanken är att jag ska komma igång efter sommaren. Jag är taggad och vill vara med på den här resan, i alla fall på träningarna. Jag har som mål att kunna göra någon träning i år.
Hur stort vore det för dig om ni gick upp?
– Det hade varit jättestort och jag tycker att vi förtjänar det utan att vara kaxig eller något. Vi har spelat många år i ettan och varit ett topplag, vi förtjänar verkligen att gå upp eftersom vi har varit så nära. Nu har vi fått in bra tränare och jag tycker att det är dags nu. Vi ska göra jobbet först.
Hon har varit i Guskmiljön i över 20 år och för Sara El-Obeid kommer det inte ta slut när själva spelarkarriären är över heller. Hon vill vara kvar en lång tid framöver.
– På något sätt, absolut. Jag vet inte i vilken form egentligen. Det är kul att prata med spelare, kanske scout? Någon som tar första kontakten med spelarna, det hade varit ganska kul.