Vem bryr sig om Dalkurd? Det är klubbens största problem och har så varit sedan klubben flyttade till Uppsala för några år sedan. Jag har skrivit det förr och det tål att upprepas. Klubben har de senaste åren i princip hållits vid liv av en ensam finansiär, Sarkat Junad. Klubben har legat i respirator, drabbats av otaliga konkurshot, men Junad har suttit vid knappen och gjort att ingen kan stänga av. Trots att det är mängder av deltagare vid föreningens årsmöte så gapar Studenternas läktare tomma när klubben spelar. För drygt ett år sedan hade klubben 80 (!) medlemmar. Jag skriver det igen 80. Det kan man nästan skrapa ihop på egen hand om man anstränger sig lite och säger mycket om situationen.
Dalkurd stod för en bragd i fjol då Yasin Aras kom in som tränare. Mot alla odds tog man sig upp i elitfotbollen igen. Junad hade stora planer och under sommaren hade man plockat in Jwan Hamo, en helt okänd sportchef från Belgien. Klubbens värvningar inför säsongen var rätt konstiga och även om Dalkurd studsat till ibland så har trenden över hela året varit dyster. Det är svängdörrar, spelare från Kurdistan som tydligt värvats på andra meriter än fotbollsmässiga och tomma läktare. En ond spiral, sparkad tränare, sparkad sportchef och extra årsmöte. Det här kunde inte sluta bra.
Kärnan i Dalkurds problem är bristande engagemang. Det är otroligt få i Uppsala, eller i Sverige för den delen, som bryr sig så till den grad att man stöttar klubben fysiskt eller ekonomiskt. Flera miljoner följare på Facebook ger ingenting och att vara Sarkat Junads lilla leksak har inte visat sig vara ett framgångsrecept.
Jag tror att Dalkurd måste bestämma sig för vad man vill vara. Ungdomsverksamheten på både pojk- och flicksidan är bra och bör ge resultat på sikt. Enligt min åsikt är det där som Dalkurd måste börja. De storslagna planera om allsvenskt spel måste läggas på is. En fungerande ungdomsakademi kommer göra att fler involverar sig i föreningen i Uppsala framöver och att man får en grund som man har saknat. Kanske, om det inte är att hoppas på för mycket, även lite stabilitet. Det är nog där Dalkurd för tillfället har sin plats i Uppsalas näringskedja. För vad spelar det för roll i vilken serie som representationslaget spelar om ändå ingen bryr sig?