Vid motsvarande tidpunkt förra året hade Uppsala förlorat säsongens sista match mot Assi. En betydelselös match och jag skrev att klubben saknade både karta och kompass inför framtiden. Ett år senare snöar det guldkonfetti, sprutas champagne och gråts. Uppsala är i allsvenskan – och det till stor del tack vare Jonas Valfridsson.
När Valfridsson kom till Uppsala var det till ett lag som inte nått någon egentlig framgång sedan säsongen 2013. Endast Ellen Arbman Hansing hade kontrakt och det var ganska sent på året. Valfridsson kom till Uppsala med två tomma händer och gjorde mirakel. Han byggde det här laget, handplockade sina spelare och såg till att man nu på bara ett år gått från vilset mittengäng till allsvenskan. Jag skrev när Kim Bergstrand var på väg att ta Sirius till allsvenskan att han förtjänade en staty utanför Studenternas om det blev verklighet. Det som Valfridsson uträttat slår Bergstrands insats med hästlängder om man nu ska jämföra. Hos Uppsala finns inga stora pengar, ingen Bengt Ågerup eller några direkt lockande förutsättningar. Och allt på blott ett år.
Man kan inte hylla Valfridsson tillräckligt. Det är bara att Uppsala Kommun struntar i den där lavalampan och i stället reser Valfridsson utanför Studenternas. Passa på att ge honom nobelpriset och laget bragdguldet samtidigt. Det här är en makalös prestation.
Valfridsson värvade Sara Olai, som var magisk i den avgörande matchen, och Cornelia Kapocs från nedflyttade Ljusdal. Han plockade Sofia From och skyttedrottningen Cassandra Korhonen från lika nedflyttade BK 30. Tillsammans med sina andra handplockade nyförvärv och trotjänare som Ingrid Wixner, Agnes Nyberg och Märta Säfström har han fått ihop ett lag som tog sig till allsvenskan. En utveckling under hela säsongen som förvandlat laget till en ångvält, framför allt mentalt. Det har inte spelat någon roll att man varit borträknat ibland, att man legat under i en avgörande match framför 3 000 skrikande Hammarbyare. Inget biter på Uppsala – och nu väntar allsvenskan.
Uppsala har sedan 2008 törstat efter den här framgången. Nu väntar allsvenskt spel på Studenternas och trots att laget lär tippas i botten inför kommande år så har den här säsongen visat att frälsaren heter Jonas Valfridsson och om det är någon som kan trolla så är det han. Jag tänker tillbaka på Mallbacken 2012 och Sarah Storcks tomma blick efter kvalförlusten. Jag tänker tillbaka på alla säsonger där Sirius och Uppsala varit borta redan i maj. Jag tänker på vändningen under söndagen, på matchen mot AIK på Studenternas, på Cornelia Kapocs mål direkt från hörna mot Asarum, på Cassandra Korhonens hundra mål och på allsvenskt spel 2020. Vad hände? Jonas Valfridsson hände.