Ingrid Wixner kom fram tidigt i Danmarks A-lag.
Wixner är en av spelarna som spelat flest matcher någonsin i elitettan. Uppsala, eller Sirius som man först hette, var fram till att man gick upp i allsvenskan det enda laget som spelat i Sveriges näst högsta serie sedan starten. När UNT träffar henne på Uppsala biomedicinska centrum under en skoldag berättar hon om den långa vägen till toppen.
– Det kommer att kännas helt overkligt att man äntligen tagit sig hela vägen till allsvenskan. Jag är glad att jag lyckades, säger Wixner.
Fotbollskarriären började som fyraåring i Långhundra. Starten var dock något tveksam.
– Jag inte visste om jag ville gå på träningarna, ibland var det roligare att leka med stenar hemma. Jag ändrade mig alltid i sista stund har mamma berättat, att när det var några minuter kvar så ville jag åka och mina föräldrar fick stressa i väg.
När hon var 14 värvades hon till Danmarks division III-lag. Danmark var då laget som höll Uppsalas fana på damfotbollskartan. A-laget spelade i division I (motsvarande elitettan) och nosade på toppen i flera år utan att nå hela vägen fram.
– Det kändes kul att spela division III när man var 14 var ändå ganska högt. Sedan satt Max (Andersson, dåvarande A-lagstränare) där på träningarna och sa att han ville att han ville ha upp mig. Jag kommer ihåg att jag var så rädd för honom när han satt där när jag kom till träningarna, minns Wixner och fortsätter:
– Jag började med att säga nej, det kändes jätteläskigt med division I. Jag var liksom en amatör från Långhundra. Till slut lyckades han övertala mig.
2009, som 15-åring, gjorde Wixner debut för Danmarks A-lag och där blev hon kvar. Under resans gång fick hon se Danmark bli Sirius för att sedan bli Uppsala. Tio år efter seniordebuten lyckades man så ta klivet upp i allsvenskan.
– Det har inte varit en spikrak väg uppåt. När man ser tillbaka på det så tänker jag att jag borde ha flyttat, men det är jag ändå glad för nu att jag inte gjorde. Jag är väldigt hemmakär och har haft hela mitt liv här med skola, jobb och fotboll.
Vad var det som gjorde att ni till slut tog klivet?
– Inför förra året trodde inte vi heller att vi skulle ha någon chans att gå upp, det var ett nytt lag och ny tränare. Det kändes som att vi fick ihop det väldigt bra. Jonas har jobbat heltid och han brinner verkligen för att få oss att bli bättre, det har gjort mycket. Han har aldrig varit nöjd, det har alltid varit något som varit dåligt och som vi behövt förbättra. Vi nöjde oss aldrig och det gav oss mycket.
Wixner under en match med Sirius.
Om vägen inte varit spikrak till allsvenskan för Uppsala som lag så har den varit minst lika krokig för Wixner själv. Många säsonger har hon varit in och ut i startelvan och under fjolåret var det faktiskt första gången som hon startade över 20 matcher.
– Vi har haft många bra spelare och sedan har jag inte haft någon gjuten position. Jag har alltid varit toppforward hela min karriär tills för ett par år sedan. Nu har jag fastnat som vänsterback.
Hur känns det att gå in i en allsvensk säsong?
– Personligen känner jag att jag har så mycket rutin från elitettan och vi har mött bra lag i svenska cupen och i träningsmatcher så jag har ändå känt på det lite. För egen del är jag inte rädd, de flesta tycker bara det är kul och ser det som en utmaning.
Har du funderat på att göra något annat under de här åren?
– Visst har man funderat på att byta miljö, men jag har tyckt att det har varit väldigt kul med fotbollen hela tiden.
Varför lyckades just du ta dig hela vägen till allsvenskan tror du?
– Jag har alltid kämpat på och hängt i och tänkt att någon gång är det dags att gå upp. Det har varit målsättningen då och då, när vi blev Sirius där 2012 och 2013. Nu är vi där.
Många föreningar har passerat innan Uppsala tog sig upp i allsvenskan.
Ingrid Wixner berättar dock att hon inte sett sig själv som någon allsvensk spelare när hon bedömt sin egen förmåga.
– Jag har känt mig som en okej elitettanspelare, säger hon.
Under försäsongen har Uppsala fått känna på en högre nivå.
– Det är skillnad och eftersom jag inte varit på den här nivån tidigare så är det nytt och ett stort steg, men vi borde greja det tror jag.
Vad talar för er?
– Jonas sa att ”i dag är vi sämst i serien och då kan det bara bli bättre”. Jag tror att man tjänar mycket på att man inte har något att bevisa, att man kör på som underdog. Lite som jag har gjort, säger Ingrid Wixner.