Två kaptener, en stad.
När jag flyttade till Uppsala i början av sommaren visste jag att Uppsala Fotboll och Gusk huserade i samma serie i Elitettan.
Men hade derbyt något namn? Tydligen inte. Jag började fundera på vad jag skulle kunna kalla detta lokala rivalmöte för.
Uppsala är ju en studentstad, så "El Studentico", kanske?
Jag visste direkt att det behövdes ett namn som matchade med stadens själ, så mitt hjärnkontor skickade mig till det mest ikoniska landmärket.
Med domkyrkan som en ständigt närvarande väktare över Fyrisån, låg "Domkyrksderbyt" nära till hands.
Men varför inte slänga in någon italiensk krydda och kalla det för typ "Derbi della Cattedrale", men samtidigt försvenska det lite med en ironisk och halvdålig twist — "Derbi della Domkyrka".
Det var ett namn som kändes både roligt och rätt, och som om det alltid hade funnits där och bara väntade på att bli upptäckt.
Under fredagens derby vann Uppsala Fotboll matchen med 1–0. Men det var inga siffror som jag var ute efter.
Det var känslan, intensiteten, och den där speciella stämningen som bara ett riktigt rivalmöte kan framkalla.
Det var som om domkyrkans spiror darrade av spänning hela vägen in på tilläggstid.
Med precision och kylighet – Josefin Baudou säkrade segern i derbyt.
Min kärlek till lokala fotbollsderbyn började inte här i Uppsala.
Jag minns när jag som tonåring för första gången såg ett riktigt lokalt "högaffels-derby" i den sörmländska gärdsgårdsserien strax utanför Nyköping.
Där mötte Råby IF antagonisten Stigtomta IF. Två föreningar där det enda som skiljer dem åt är den där bron – Täckhammarsbro.
Inför "Slaget om Täckhammarsbro" – spelarna från Råby IF och Stigtomta IF poserar vid bron som delar dem, men också förenar deras rivalitet.
Mitt i doften av koskit och ljudet av gamla traktorer, kände jag att grannfejden behövde ett namn.
Jag kastade snabbt ur mig "Slaget om Täckhammarsbro", innan tankarna flög över till Skottland och derbyt mellan Celtic och Glasgow Rangers som kallas för "Old Firm".
Men för att få en mer passande känsla på den "hönshus-liknande" match jag hade framför mig, föddes idén om att istället kalla derbyt för "Old Farm".
Ett namn för att hylla den lantliga fotbollskulturen i Sörmland, men även med en känsla av de gamla bondgårdarna som omger dessa möten.
Än idag, lite drygt 10 år senare, används namnen fortfarande av de båda lagen, dess anhängare och i lokal media i Nyköping.
Det var inte bara en fotbollsmatch jag bevittnade den eftermiddagen som tonåring, det var ett slag som utkämpades. Men det var ett möte som bar på något äkta, något som ekade av fotbollens allra djupaste rötter.
Som reporter på Lokalsporten myntade jag uttrycken "Slaget om Täckhammarsbro, och "Old Farm", något som Nyköpingspubliken omfamnade.
Det officiella namnet blev "Slaget om Täckhammarsbro" och "Old Farm" det inofficiella. Det är hundratals besökare under varje möte, trots att de båda lagen spelar i division 5.
Livet tog mig vidare till Karlstad, och mitt vid Klarälven, som slingrar sig som ett blått band genom områdena, befann jag mig återigen i en fotbollsfeber.
Karlstad Fotboll och FBK Karlstad stod redo att slåss om stadens fotbollsheder.
Det var då jag med glimten i ögat och en passion för ordlekar, döpte detta derby till "Älv Clasico". Inspirerat från Real Madrids- och Barcelonas "El Clasico".
När namnet började sprida sig i samhället var det som om en ny dimension av matchen blev uppenbar.
Vad som tidigare hade varit en ganska ordinär batalj, förvandlades till något större och förväntansfullt, samtidigt som det kändes som en match med en kärleksgest till stadens hjärta.
"Älv Clasico" lyser upp storbildsskärmen på Sola Arena i Karlstad.
Mikael Adamsson, sportreporter på Nya Wermlands-Tidningen i Karlstad skrev en krönika om "Älv Clasico".
NWTs sportreporter creddar mig i hans krönika om "Älv Clasico".
När jag nu blickar tillbaka på de derbynamn jag myntat inser jag att det alltid har handlat om samma sak.
Att fånga en känsla, att ge en stad och dess fotboll något att leva upp till, något som binder samman människor och ger dem något att samlas kring.
I slutändan handlar det inte bara om matcherna. Det handlar om historierna vi berättar om dem, namnen vi ger dem, och den känsla av tillhörighet och passion som de bär med sig långt efter att slutvisslan har ljudit.
Kanske kommer "Derbi della Domkyrka" att leva kvar här lika länge som domkyrkan själv.