Uppsala har varit upptryckt mot repen de senaste veckorna. En usel form, tappad allsvensk plats och uträknade av bland annat undertecknad. Måstematch mot BP och sedan måstematch mot Kalmar. Detta med nyckelspelare avstängda och en bänk där de flesta går på högstadiet. Det har inte varit optimala förutsättningar minst sagt, men man har klarat det. Jag skrev efter matchen mot BP att poäng i Kalmar var nödvändigt för att nå allsvenskan. Så blev det. Jag skrev att man skulle ge bollen till Lina Thoreson så skulle det nog lösa sig. Så blev det. Det är sjukt imponerande och visar på en rejäl styrka i laget.
Det här kommer att definitivt avgöras i den sista omgången, men min tydliga känsla efter lördagens match är klar. Uppsala kommer att fixa det här. Uppsala kommer att spela allsvenskt 2022. Man har rest sig på nio och nu tror jag inte att man faller igen. Lägg till att utmanaren BP darrar. Man imponerade inte mot Uppsala och tog en krampaktig poäng mot Mallbacken under lördagen. Medan Uppsala har spelat med bröstet utåt så har BP agerat nervöst.
Och likheterna med 2019 finns där. Uppsala var pressat att vinna de sista omgångarna och då på samma sätt som nu gjorde man det med en trupp utan någon som helst bredd. Uppsala kan inte göra byten för att förändra en matchbild eller få in kvalitet även om de på bänken säkert kommer bli väldigt bra spelare på sikt. Det är de här 11, 12 spelarna som ska göra det – och man gör det.
Två matcher återstår och Uppsala har allt i egna händer. Mot Kalmar gjorde man en av sina bästa insatser på ett bra tag tycker jag och framför allt är det återigen kul att se Lina Thoreson stundtals dominera på sin högerkant och på den andra, om än längre bak, fortsätter Julia Ragnarsson att gå från klarhet till klarhet. Det är två lokala talanger som lyfter det här laget mot allsvenskan.
Ringa in den 13 november klockan 15.00 på Studenternas i kalendern. Där och då tror jag att Uppsala blir allsvenskt igen. Det är känslan.