Förväntningarna var höga inför Dalkurd – Landskrona. Att Amir Azrafshan skulle ha löst alla Dalkurds problem på ett par veckor är givetvis naivt, men vändningen mot AFC Eskilstuna förra veckan var någonting nytt. Ett lag som klev fram när det behövdes som mest och fick full utväxling i de viktigaste skeendena.
Dalkurd tog dock ett steg tillbaka i samband med matchen från Landskrona. Sett till spelövertaget i den andra halvleken, är det nästan orimligt att det slutar med noll poäng. Laget var bättre än i de flesta matcher under våren. Offensiven såg dock återigen ytterst tafatt ut när det började lukta målchans. Slarviga sista passningar, feltajmade löpningar och svaga avslut.
Lösningen är ofta tudelad. Ja, Azrafshan är här för att utveckla det kollektiva anfallsspelet. Ja, offensiv spets behöver hämtas in. Alternativen i truppen är för få, men nyckeln blir att finna en offensiv stabilitet här och nu.
Defensivt? Bobby Allain stod för ett svajigt agerande vid målet, även om det var flera dråpliga misstag i samma situation. Målvaktsuppsättningen är etablerad för att vara superettan, men de flesta lagen innehar en bättre första målvakt. Azrafshan sade själv efter matchen att det är för svagt i båda straffområdena. Dagens match pekade tydligt på det.
Dalkurd är i stort behov av stabilitet. Den stabilitetens grund behöver vara färre defensiva misstag och en bättre effektivitet när matcher ska avgöras.