Eric Lundevall berättar att han framför allt föll för den gamla arenan Gamlis IP.
För någon helg sedan ledde en intensiv diskussion till en insikt, ibland behövs det inte mycket reflektion eller övervägande för att välja favoritlag. Det kan tyckas konstigt då supporterskapet ofta varar livet ut. Som den franska fotbollspelaren Eric Cantona en gång sa: You can change your wife, your politics, your religion, but never, never can you change your favourite football team.
Men denna artikel handlar inte om Cantona, utan den handlar om er, supportrar till idrottslag i Uppsala. Här är fyra av era alldeles underbara och annorlunda berättelser.
Eric Lundevall, 72 år, GUSK
– Jag och min kompis gick och såg många fotbollsmatcher i Uppsala. Det var Sirius damer, Danmarks IF och GUSK. Men jag föll för Gamlis IP. Man kunde ha med egen stol eller sitta på läktaren och det var en allmänt mysig stämning. Det kändes som alla där var en stor familj. Men nu är det ju Löten som gäller och det är inte samma sak. Men supporterskapet är kvar, även om det är en ny arena så är folket detsamma
– Jag var osäker om jag skulle ha intresse och orken på ålderns höst, men det är kvar. Man gråter vid nederlag och hurrar vid vinst.
Emma Andersson (t.h.) fastnade för Uppsala Volleyboll när hon och hennes kompis Linnea (t.v.) matchade med två spelade på Tinder.
Emma Andersson, 25 år, Uppsala Volleyboll.
– Haha, det är lite pinsamt. För två år sedan var det Volleyboll Grand Prix i Uppsala, och då matchade både jag och min kompis med varsin spelare på Tinder. Jag är svag för långa killar, och när vi kollade på lagsidorna och deras spelarfakta och då såg vi hur långa alla spelare var. Så efter lite "scouting" gick vi och såg några matcher, men bara för att spana in spelarna.
Och det gick uppenbarligen bra?
– Både och, för när vi väl var där förändrades intresset. Visst var killarna långa och snygga, men vi blev främst imponerad av hur otroligt atletiska alla var. Så vi började plugga på reglerna och i samband med det fastnade vi båda. Så i stället för pojkvänner så skaffade vi ett streamingkonto och började följa Uppsala i serien.
– Jag tror inte vi missat en enda match sedan dess. Men den här terminen är min kompis på språkresa i Italien, så det har inte blivit så många matcher på plats.
Stefan Gellermans balkong pryds av en enorm Siriusflagga. Något som sticker ut i Alingsås.
Staffan Gellerman, 66 år, IK Sirius Fotboll
– Jag är född i Uppsala, men vi flyttade till Göteborg när jag var ett år. Nu bor jag i Alingsås, men 2017 såg jag att Sirius var uppe i Allsvenskan och dessutom låg laget på en andraplats, och då väcktes mitt intresse igen. Direkt där så köpte jag medlemskort och började gå på hemma- och bortamatcherna.
Hur många matcher ser du på en säsong?
– Det brukar bli minst tio hemmamatcher på en säsong. Bortamatcherna blir lite olika beroende på vilka lag som är i serien, men det blir väldigt många här på västkusten.
Hur är det att i blåvitt-land hålla på blåsvart?
– Eftersom jag åker runt så mycket i Sverige så har jag fått många kompisar på andra platser, men här i Alingsås är det värre. Jag har en Siriusflagga på min balkong så alla grannarna och folk som går förbi vet ju vilka jag håller på. Så förra säsongen när Sirius var så bra och slutade före IFK var det lite tyst på jobbet. Då var folk inte så sugna på att prata fotboll längre, så det var ganska kul, skrattar Staffan fram.
Det var Peter Berlins mer okända fotbollskarriär som lockade Jessica Ericsson till innebandyn och IK Sirius. Berglin har sedan länge lämnat Sirius, men Jessica är kvar.
Jessica Eriksson, 37 år, IK Sirius Innebandy.
– Jag fastnade för Sirius säsongen 2011/12. Jag brukade gå och se IK Rex spela fotboll i Vendel och då spelade Peter Berlin i det laget. Peters pappa berättade att han även spelade innebandy och jag hörde att det var några från laget som brukade gå och kolla när han spelade. Så jag och pappa tänkte att det skulle väl kunna vara kul att se en innebandymatch så vi gick dit.
Hur intresserad var du av innebandy?
– Det hade aldrig intresserat mig, det var bara fotboll som gällde. Men Peter var duktig i fotboll så vi tänkte väl att det kunde vara kul att se honom spela innebandy med.
Sagt och gjort, Jessica och hennes pappa begav sig till Fyrishov för att se innebandy. Sedan dess är hon fast i sitt supporterskap och hon har dessutom budat hem flera matchtröjor under säsongerna.
– Jag har sett de flesta hemmamatcherna under de här åren. Jag jobbar inom vården så jag brukar jag lägga arbetsschemat efter Sirius spelschema, men ibland ändras deras schema eller så kan jag inte byta, så jag har missat någon match, men det är inte många.
– Det är fint att hålla på ett lag. Spelare kommer och går, men själv står man kvar.