Alpsten får hjälp av planen i det som blev hans sista fotbollsmatch i karriären.
Med Jonas Bylund sjuk sommaren 2011 fick Gustav Alpsten chansen när Sirius mötte IFK Luleå på Studenternas. Efter en stabil insats i debuten stod han åter mellan stolparna i ”derbyt” på Midgårdsvallen mot Valsta Syrianska. Ingen visste då att hans andra seniormatch också skulle bli hans sista i karriären.
– Det var en lite stökigare match minns jag, det var mycket snack på planen. Jag skulle ut och rensa utanför straffområdet, jag hann få undan bollen men sedan small det rejält mot en av deras spelare. Jag slog sönder foten så det var massa benflisor, berättar Alpsten.
Den första prognosen var att målvakten skulle bli borta två, tre månader. Så blev det dock inte.
– Sedan blev det två, tre månader till och sedan tror jag vi var uppe i nio månader utan att det hade löst sig. Det var en dåligt gjord operation, lite amatörmässigt på Sophiahemmet så jag fick göra om den på Elisabethsjukhuset. Läkaren pratade om att jag kunde göra en operation till för att få det bättre, men att jag aldrig skulle bli helt återställd, säger den tidigare målvakten.
Han försökte ta sig tillbaka till fotbollen, men skadan satte stopp.
– Jag körde rehab varje dag under tre veckor för att öka rörligheten i foten. Jag kommer ihåg att när den tiden hade gått skulle vi göra en mätning, hur mycket rörligheten hade ökat från dag ett och det hade inte rört sig en millimeter. Då hade jag ändå planer på att börja plugga och det blev en naturlig väg ut.
Alpsten med lagkamrater inför en Siriusträning 2011.
Alpsten hade kontrakt med Sirius över 2012 och ingick i Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöfs första trupp även om han alltså var skadad hela säsongen. Han märkte dock tydligt att han inte var en del av planerna hos den nya tränarduon.
– Jag kom ner till en träning och då hade de satt upp magneter på en tavla med allas initialer, vilka som var tillgängliga, vilka som var skadade och ”other”. Där längst ner satt en magnet med ”GA”, det var ganska kul, men också fullt förståeligt eftersom de aldrig hade sett mig spela. De fick ärva mig och jag stod bara med på lönelistan.
Vi backar bandet. Alpsten är fostrad i Vaksala och i samband med att han fick en plats i juniorlandslaget så fick Sirius upp ögonen för honom. Redan som 17-åring satt han på bänken i norrettan 2010.
– Jag hade Jonas Bylund och Richard Richardsson att slåss mot, det var två starka kort. När Richardsson försvann fick jag sitta på bänken.
Hur bra hade du kunnat bli tror du?
– Jag var aldrig någon bolltalang och skulle jag ställa mig på en fotbollsplan i dag så skulle man aldrig tro att jag spelat i ettan. Jag var bra på att organisera, snacka där bak och hade en ganska bra skalle. Jag kände att jag hade lite momentum i ettan där när ”Bylle” var sjuk och det hade varit kul att komma med i vågen med Bergstrand och allsvenskan. Jag vet inte om jag hade kommit så mycket längre än så, någon Victor Valdes hade jag inte blivit i alla fall.
Träning under tiden på Celsiusskolan tillsammans med Jonatan Mårtensson.
Sirius dåvarande målvaktstränare Claudio Leal berättar dock att man från klubbens sida trodde mycket på Alpsten.
– Jag hade stora förhoppningar på honom. Vi hade jobbat hårt med honom och så kom han med i landslaget också. Vi såg honom som en av spelarna vi kunde få upp, hans kurva pekade uppåt och jag tror att han hade blivit en duktig målvakt, säger Leal.
Nyförvärv i Sirius inför säsongen 2011, från vänster Dillan Ismail, Kim Skoglund, Johan Claesson, Linus Smedjegården, Gustav Alpsten, Ian Sirelius, Ante Björkebaum, Alagie Sosseh och Viktor Lövgren.
I stället för fotbollen började Alpsten att plugga. Först läste han en ekonomkandidat i Uppsala och sedan civilingenjör i teknisk fysik vid KTH. Efter det fick han jobb – och flyttade till London.
– Jag har jobbat med investment banking i London sedan 2018. Företagsförvärv, fusioner inom telekom, media och teknologi.
Saknar du fotbollen något?
– Varje gång det är vår så känner man hur kul det är att spela fotboll, gå ut och träna, men varje vinter är det skönt att inte vara ute på en iskall konditions- och intervallträning med ”Brännan”. Jag kommer ihåg när jag tränade med A-laget, det var långlöpning, jag var målvakt och inte den mest vältränade målvakten heller. Jag låg en rejäl bit bakom och då tyckte ”Brännan” att alla skulle ta ett extra varv runt Diöshallen, men till mig sa han: ”smit in här du” haha.
Följer du Sirius något i dag?
– Nja, jag kollar så klart resultaten, men annars blir det inte jättemycket fotboll. Jag följer framför allt Jesper Nyholm som jag är bra kompis med och hans pappa hjälpte mig mycket när vi var yngre. Det är kul att se nu när han gått från fienden till Djurgården.