Är det här början till slutet för Uppsala fotboll?

En turbulent vecka slutar med en hedersam förlust för Uppsala. Efter allt som har hänt är det ändå befogat att fråga sig om det här är början till slutet för föreningen?

Julius Brekkan kastades in som tränare.

Julius Brekkan kastades in som tränare.

Foto: Henrik Eberlund

Fotboll2023-05-07 17:21
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det kan låta drastiskt så klart. För några veckor sedan pratade jag med en person om just Uppsala fotboll. Detta var innan Jonas Valfridsson loggade ut under högst oklara former i torsdags. Personen jag pratade med sa att han fick ”Tyresö-vibbar” av Uppsala. Detta efter att föreningens ekonomi i princip räddats av en privat donator som efterskänkte flera miljoner. Efter allt som hänt under veckan så tycker jag att frågan är berättigad. Är det här början till slutet för Uppsala fotboll?

Spelmässigt gör de vad de kan. Insatsen mot Vittsjö var en typisk Uppsala-insats. Man slet som djur, gjorde vad som kan förväntas. Mer än vad som kan förväntas egentligen med tanke på uppladdningen. Tränarbytet märktes inte. Spelet var detsamma och det imponerar. Uppsala har gjort vad som förväntats hittills. Nu väntar, som jag skrev i torsdags, tre avgörande matcher för att klara kontraktet. Kalmar, Örebro och Växjö. 

Men ingen har så klart missat det som har hänt i föreningen. Valfridsson checkade ut av ”personliga skäl”. När klubben fick frågan om man hade velat ha kvar sina tränare så svarade man inte ja. När Valfridsson fick frågan så hade han slut på energi. Anonyma delar av spelartruppen hotade med strejk, andra delar vågade inte säga något annat. Styrelsen stoppade huvudet i sanden och vägrade (vägrar) svara på frågor, sportchefen Julius Brekkan kastades in som tränare och på sociala medier har spelare kommunicerat som om de drabbats av en enorm tragedi. Ni hör ju. Detta samtidigt som klubbens mål är att etablera sig i allsvenskan. 

Jag har från dag 1 aldrig trott på projektet Uppsala fotboll över tid. Det har jag varit tydlig med. Klubben har dock överraskat under Valfridsson, men trots vissa sportsliga framgångar är kalla fakta att publiksnittet står och stampar med närmast sörjande oavsett serie. Engagemanget består av spelares föräldrar och ekonomin räddas av en privat donation. Man har inte lyckats ta några steg varken publikmässigt eller ekonomiskt. På det tillkommer nu hela cirkusen med Valfridsson som fram till i torsdags haft fritt mandat att göra vad han vill i klubben. Kaos är ordet. Är det också början till slutet? Lite väl tilltaget kanske just nu, men det ser mörkt ut. Sirius, som hade lika många åskådare i division 5 (!) som Uppsala har i allsvenskan, kommer rusa förbi och den processen kommer snabbas på om klubben sköts såhär. De enda som står upp är spelarna på planen. Hatten av för det.