– Jag har tränat med boll i två månader. Jag stressar inte fram något. Hoppas jag kan vara tillbaka och spela matcher i juli, säger Filip Norell.
Som 18-åring gjorde han stor succé i ESK. Det blev slutligen tio mål i ett ESK som ramlade ur division 2. Flera intressenter hörde naturligtvis av sig och slutligen valde Norell att skriva på för Sandviken.
Han hann knappt komma upp till Gästrikland innan olyckan var framme.
– Hann spela tre, fyra matcher, sedan small det den 1 mars 2014, berättar han.
Korsbandet var av och lång rehabilitering väntade.
– Klart det var tufft när man precis kommit till en ny klubb, säger han.
Hela 2014 gick utan någon fotboll för honom. Han var tillbaka på våren 2015 och fick börja spela lite matcher. Han var dock inte i perfekt form.
– Nej, kändes väl lite halvdant i början, även om jag kört rehab kändes inte knät 100, säger Filip.
Han blev utlånad till division 3-laget Årsunda för att få matchning.
Mot slutet av säsongen kändes det riktigt bra och 2016 var tänkt att bli hans år.
Men försäsongen hann knappt börja förrän olyckan var framme igen.
– Det var en vanlig träning i början av mars. Gjorde en riktningsförändring och fastnade lite med dobbarna. Det gjorde inte ens speciellt ont utan var mer en märklig känsla. Sedan visade det sig att korsbandet var av igen.
Och ny rehab.
– Ja, man kan det där nu, skrattar han och fortsätter:
– Många undrar hur man orkar men det har blivit vardag så det är bara att köra. Man har ju drömmen om att kunna spela igen. Vid andra tillfället kändes det bättre med den sjukgymnast jag har nu. Vi har verkligen skyndat långsamt, säger han.
Det har med andra ord inte blivit speciellt mycket fotboll de senaste åren.
– Nej, jag pluggar tränarkunskap med inriktning på fotboll på högskolan och jobbar som extra resurs på en skola, berättar han.
Sandviken har under tiden Filip varit borta avancerat till division 1.
– Ja, det har gått riktigt bra och det är väldigt skönt att de fortfarande tror på mig. Jag visade väl ändå före skadorna att jag har något de är intresserade av, säger han.
Nu hoppas han äntligen få visa det.
– Jag kör med laget på träningarna tills det blir spel med närkamper. Där är jag inte riktigt än. Men snart ska jag kunna vara med på det också och till sommaren ska det kunna bli matcher, säger han med stor förtjusning.
Och sin forna klubb ESK har han koll på.
– Jadå, jag känner flera i laget och följer alltid hur det går för dem. Kul att de är på väg uppåt, avslutar Filip som därmed är på väg åt samma håll som moderklubben.