Att Jonas Valfridsson skulle lämna Uppsala i sommar (trots kontrakt över 2024) verkar ha varit mer eller mindre klart. Därför slog torsdagens nyhet ned som något av en bomb. Inte att tränarna skulle lämna, men på sättet. En timme efter en fin match mot Djurgården. Spelarna visste ingenting, klubben tiger och hänvisar till ”personliga orsaker”. Att Valfridsson inte var önskad i Uppsala mer är dock ingen hemlighet.
Hela kvällen och natten har jag fått ta emot meddelanden. Spelare och tidigare spelare som jublat. ”Äntligen sätter någon ner foten” och så vidare. Samtidigt i truppen fanns en stor grupp som också älskade Valfridsson. ”Katastrof” fick jag från en spelare. ”Det sämsta som kan hända Uppsala”. Älskad och hatad. Något mellanting finns inte för Valfridsson.
Han har kört sitt race från första dagen. Succé 2019, tunga misslyckanden 2020, 2021 och 2022. Spelare som kommit och gått, spelare som mått dåligt och spelare som har mått bra. Klubben har låtit honom köra sin stil och belönade honom med det där femårskontraktet efter avancemanget 2019. Helt rätt kände jag då. Valfridsson har professionaliserat damfotbollen i Uppsala. Danmark lyckades inte. Sirius lyckades inte och Uppsala under Fredrik Bernhardsson lyckades inte. In kom Jonas Valfridsson och trollade från en spelare på kontrakt till allsvenskan. Tuffa krav och resultat, men samtidigt en ledarstil som inte gått hem hos alla. Spelare har mått psykiskt dåligt och funderat på att sluta spela fotboll. Visst ska det ställas krav, men det finns också gränser och ramar för hur man hanterar spelarna.
Klart är att Jonas Valfridsson inte har varit för alla och till sist var han inget för Uppsala heller. Sättet som det hela sköts på är dock under all kritik. Uppsala borde redan i vintras gått skilda vägar med tränaren med tanke på resultaten. Fyra år är en lång tid, särskilt inom damfotbollen. Och de problem som styrelsen tycker att Valfridsson har är ingen nyhet. Det har pågått sedan 2020. Att då mitt i årets viktigaste månad skapa kaos i klubben är uselt. Det kan mycket väl kosta Uppsala den allsvenska platsen.
Uppsala måste nu samla styrkorna och skapa ett lugn hur nu det ska gå till. Stora delar av truppen är rejält missnöjda och beskedet kom som en blixt från klar himmel. Jonas Valfridsson lämnar klubben som den mest framgångsrike tränaren någonsin. Älskad – men också hatad.