Romelu Lukaku firar ett av sina tre mål i EM. Problemet? Inget av de har blivit godkända. Anställda i VAR-rummet haft sina skarpaste glasögon på sig under Belgiens matcher. Fun fact? Om Lukakus mål godkänts hade han varit delad etta i skytteligan i EM 2024.
Nej, jag ljuger. Det hände inte i verkligheten, utan bara i mitt huvud. Ivan Schrantz 1-0-mål godkändes utan konstigheter.
Men ärligt talat: hade du där hemma i tv-soffan blivit förvånad om krokbenet från 1966 föranlett ett bortdömt mål i EM 2024?
Nåväl. Det här med VAR: var det verkligen så kul när allt kommer omkring?
Ni som såg Tyskland slå ut Danmark i lördags vet vart jag vill komma. Joachim Andersen satte 1-0 till Danmark efter pausvilan och tystade hemmapubliken. I EM 2016 (sista mästerskapet utan VAR) hade matchen säkerligen blivit ett drama där ett i grunden bättre tyskt lag pressat danskarna för en kvittering och vi kunde ha fått en ny klassiker att föra till historieböckerna.
I stället råkade någon i videorummet hitta grafik på en dansk tå – ja, du läste rätt – som i ett par moment innan målet var en centimeter (!!!) offside. Målet dömdes bort.
13 sekunder effektiv speltid senare vände Tyskland spelet och bollen träffade samme Joachim Andersens hand.
PIIIP. Nytt samtal från VAR-rummet. Straff för Tyskland.
Kai Havertz visade ingen pardon från elva meter. 1-0 Tyskland.
Kameran filmade in Joachim Andersen.
Jag tänker inte berätta exakt vad jag såg i danskens ögon, men jag vet att det var första gången i mitt 29-åriga liv som jag på allvar – i ett tillstånd av djup empati och solidaritet – övervägde om det är värt att fortsätta titta på fotboll så länge som VAR är en del av spelet.
Då vill jag inte veta hur Joachim Andersen, som lagt ned liv och själ – sisådär 25 år – för att komma till just den här matchen, kände.
Joachim Andersen var uppgiven efter förlusten i åttondelsfinalen mot Tyskland. Alla som såg matchen kan förstå varför.
Till motargumenten:
Det är utmärkt att VAR finns – då blir det alltid rättvist med handsregeln.
Falskt. Det blir godtyckligt beroende på vilka personer som dömer matchen på planen och vilka som sitter i videorummet. När är det hands och inte? Fotbollens regelbok lämnar det öppet för tolkning och när domarna nu tittar på tv var och varannan minut (de kan lika gärna ställa ut popcorn och läsk vid tv-maskinen) är det bara att konstatera: var och en gör sin egen bedömning från fall till fall. Kul för spelarna? Nja. Det kanske är lika bra att be Ferry Svan hugga av armarna på backarna i alla världslag. De är ändå bara till en belastning och enligt VAR-systemet är det bäst om armarna antingen är avhuggna eller fastlimmande intill kroppen.
Är det lätt att springa då? Testa så får du se.
Det är utmärkt att VAR finns – då kan spelarna inte fuska till sig fördelar i syfte att lättare göra mål.
Falskt. Hur långt innan ett mål kan man egentligen granska eventuella förseelser? Som det är nu är det ibland i moment två, tre, fyra och fem innan målet faktiskt görs som paragrafryttarna i VAR-rummet letar fel. Var ska det sluta? I omklädningsrummet innan match? I klubblagsmatchen i mars tidigare i år? Eller i VM -66?
VAR har blivit en maktfaktor i den europeiska fotbollen. Makten är oöverskådlig och domarna på planen springer likt en radiostyrd bil till VAR-teven när någon i rummet pockar på deras uppmärksamhet. Kan det möjligtvis ha varit en förseelse i samband med målet? Låt oss titta efter!
Men viktigare att rätt ska vara rätt än att lagen och fansen får uttrycka känslor?
Falskt. VAR urholkar fotbollens själva idé och väsen. Ett mål i slutskedet, en utvisning som förändrar matchbilden, ett skott i stolpen eller ett mål som är på gränsen till offside. Det framkallar – vill jag påstå – unika känslor (villkorslös glädje, djup sorg, förtvivlan, hopp, tro) när det får ske i stunden och bedömas av en mänsklig varelse. Inte av en dator. Rättvisa är karma. Det jämnar ut sig i längden.
VAR är ett bra skydd för de stackars utsatta domarna!
Men snälla någon. Hur mycket kan en domare skyddas? Är det den enda yrkesgruppen i världen som inte har något ansvar? Har man valt att utbilda sig och träna för att bli domare (också åtskilliga timmar av uppoffring precis som för spelarna) ska man klara av att ta ett beslut på stående fot i sporten man dömer. Det ska inte behövas tre personer som tittar på 2 500 olika kameravinklar om och om igen tills UV-strålningen svälter ut deras ögon.
***
Tänk dig att VAR införs i musikens värld. En dator som kan scanna av varenda melodislinga som någonsin skapats sedan Platon började jamma på harpan. Du skapar ett lysande bra album utifrån egna erfarenheter, intryck och talang. Du vinner en grammy för årets platta. Men dagen efter festen har musikens VAR granskat din prestation.
Fan också. En av låtarna lät i två sekunder som en b-sida från Rolling Stones Sticky Fingers från 1971.
Trist. Ditt grammyvinnande album blev diskvalificerat.
Bara att knata in i studion och försöka igen då – men se upp för plagiat...
***
Nu ska jag tala klarspråk kring vad jag tycker om fotbollens VAR.
Lägg ner skiten.