Starten på elitettan har sett oförskämt bra ut måste man säga. Därför tror jag att de flesta förväntade sig tre poäng för Uppsala mot Älvsjö. Särskilt då hemmalaget haft en strulig helg med dubbla tränarfarväl. Problemet? Även Uppsala tog ut segern i förskott.
Under lördagen såg jag Sirius gå på myten om sig själva som någon form av topplag. Under söndagen var det Uppsalas tur. Inget fungerade som man hade tänkt sig. Passningarna satt inte där de skulle och enda gången Uppsala hotade var när man slog långt mot Beata Olsson. Det duger inte. Och även om Uppsala var usla så borde de ha vunnit den här matchen ändå. Älvsjö hade inte ett skott på mål förutom när Lina Lundqvist blev fågelskådare och man kunde sätta dit en hörna. Nej, jag förstår att Jonas Valfridsson skällde ut laget efteråt som matadoren i ”tjuren Ferdinand”.
Förra säsongen var Uppsala i de fina salongerna. I elitettan är verkligheten en annan. Älvsjö IP har visserligen en läktare under tak, men det finns ingen plats där man kan se hela planen. Lägg till regn, rusk och en usel insats och allsvenskan har som sagt aldrig känts längre bort för Uppsala än under söndagen.
Jag tror dock inte att det är någon fara på taket. Uppsala har kvalitet i det här laget och ska klara av att ta sig tillbaka. Vad gäller Sirius är jag osäker om lördagen var ett hack i skivan eller början på en trend. När det kommer till Uppsala är jag ganska säker på att man studsar tillbaka direkt – mot allsvenskan.