Han trodde att allt var klart med övergången till Sirius redan förra sommaren. Men IFK Luleå satte stopp för övergången och inte förrän den här sommaren, via en sejour i danska Silkeborg, gick affären i hamn.
– Skönt att jag kom hit till slut, konstaterar Daniel Ahonen själv.
Hur har första tiden i Sirius varit?
– Den har varit bra. Jag trivs med killarna, med stan, med ledarna, med allting egentligen. Det var därför jag var sugen redan för ett år sedan också.
Och i staden?
– Det är lite större än jag är van vid bara, jag har aldrig bott i en så här stor stad, säger han.
Den småländske anfallsspelaren kommer till klubben i ett hårt konkurrensläge, där inte minst Stefan Silva och Moses Ogbu rosat marknaden.
– Så är det i elitfotboll. Hade jag aldrig haft konkurrens tidigare hade jag nog heller aldrig kommit dit jag är i dag, säger Ahonen och fortsätter:
– Vi är olika spelartyper också. "Tolle" (Lagerlöf) och Kim (Bergstrand) tog in mig för min snabbhet och mitt djupledshot som verkar ha saknats mot lag som backar hem.
Helst ser han sig själv spela ute till vänster, för att sedan kunna bryta in i banan. Det är också de släpande positionerna bakom Ogbu han är tänkt att konkurrera om.
– Jag tror att tränarna ser mig mest som en av de släpande. Och jag trivs med det här systemet, när man kan komma bakifrån med mycket fart.
Men i Sirius är den hårda konkurrensen bara något han ser som positiv, jämfört med hur det var i Silkeborg.
– Där var inställningen "kom inte hit och ta mitt jobb, svenskjävel", liksom. Här kan man ändå vara vänner utanför planen.
Ahonen kommer inte att vara redo för full matchtid mot Ljungskile. Han har dragits med allergiproblem som han ådrog sig under tiden i Silkeborg, problem som danskarna inte upptäckte. Men nu har han i alla fall fått medicin mot gräsallergin.
– Nu är det bättre, men jag var helt borta där ett tag. Så jag är ingen spelare för 90 minuter, men jag är riktigt spelsugen. Hoppas att jag får komma in och springa sönder Ljungskile, de ska inte ha något att hämta här.