När Peter Gerhardsson lämnade tränaruppdraget i Häcken för att bli förbundskapten föll valet på att flytta hem till Uppsala efter 13 år.
Sedan i somras bor han tillsammans med familjen i ett hus i Nåntuna – och får nu fira jul på orten där han är uppväxt.
– Det var lite tillfälligheter att det blev Nåntuna. Jag är ju uppväxt i Svartbäcken, så egentligen hade väl området kring Bärby hage eller där omkring varit naturligare utifrån min bakgrund. Det är gammalt hus, så det finns mycket att göra. Vi trivs jättebra, säger Peter Gerhardsson.
Svenska fotbollförbundet har sitt kansli i Solna, var det helt givet?
– Det var det. För det ska finnas en närhet till Solna. Och när vi tittade på boenden så hade vi Knivsta som ett alternativ. Det var Uppsala eller Knivsta som gällde. Och när jag fick in Magnus (Wikman) som assisterande, som också bor i Uppsala, så kan man göra delar av jobbet här också. Sedan blir det ju väldigt nära till Solna, även om jag är mycket ute och reser, då det bara tar 35–40 minuter till Solna. Det är inget avstånd. Det går bra att åka både bil och pendeltåg.
Hur har det varit att inte bo i Uppsala under alla år?
– Jag har gjort en sväng förut. Jag flyttade till Stockholm när jag var 19 år och bodde där i tio år för att sedan flytta tillbaka till Uppsala. Jag hade barn då som skulle börja skolan, så det passade ganska bra. Och nu är jag inne på en tredje sväng. Det finns alltid en trygghet i en miljö som man känner igen. Jag haft några jobb på andra ställen, men alltid känt att Uppsala varit hemstad och att det är här jag har mina rötter. Det har funnits i mina tankar att jag skulle flytta tillbaka.
Hur tycker du att Uppsala har förändrats?
– Det har blivit mycket mer av en storstad. Vi hade klassträff i helgen, och just i närheten där vi sitter nu låg ett gammalt diskotek som hette Hornet. Då var man bara i Svartbäcken eller i Tuna Backar. Det var där man var, och ibland tog man sig hit. Sedan spelade jag i Upsala IF och det berodde på att min pappa var ordförande där och de hade verksamhet i Norby och det var andra sidan om stan. Fast jag vet inte riktigt hur mycket Uppsala har förändrats mer än med byggnader och sånt där, allting är relativt till hur man själv har förändras. Det som jag tycker är nostalgiskt skönt är att springa eller gå i områdena runt Svartbäcken och Sala backe, det väcker goda minnen. Det fanns ju inte mobilkameror och sånt när jag var liten, så det är bara bilder i huvudet som finns kvar. Det tycker jag kan vara läckert och återskapa och få en skön känsla i kroppen när man går förbi gamla miljöer där man har positiva minnen.
Har Uppsala blivit bättre?
– Det är jättesvårt att säga. Det är olika åldrar. Men jag är glad att jag växte upp här och hade en fantastisk tid innan jag flyttade till Stockholm. Om det är bättre nu, det vet jag inte? Jag hade en gammal lagledare som sa att det inte var bättre förr, men det är sämre nu. Men det får stå för honom.
Vad säger du då?
– Jag har bott så här lite nu. Men någonstans tycker jag att logistiken är väldigt bra här, om man tar kommunikationerna. Även om man bor en bit utanför centrala Uppsala så kommer man in till staden på ett enkelt sätt. Det är bra cykelvägar. Det är viktigt med bra transportvägar, och det tyckte jag även att det var i Göteborg. Man får också perspektiv när man har varit borta. Uppsala är en väldigt vacker stad. Häromdagen var jag och min son uppe i UKK och tittade ut över staden och man såg domkyrkan bland annat.
När UNT intervjuar Peter Gerhardsson – som har det högsta tränarjobbet i fotbolls-Sverige tillsammans med herrlandslagets Janne Andersson – så sker det på Café Linné på Svartbäcksgatan.
Här har Gerhardsson lagt ned mycket tid genom åren. Inte minst när han bodde och verkade i Uppsala senast.
– När jag jobbade på Ekebyskolan tillsammans med Magnus (Wikman) så hade vi verksamheten i Diöshallen i stort sett hela vintern. På sommaren hade vi ju träning på Ekebyvallen, men det blev inte så mycket. Den mesta tiden var i Diöshallen och då hade vi det här caféet som mellanstation och pratade och hade egna konferenser. Vi kunde sitta i fred, och det var trevligare än att vara på skolan.
Nu jobbar som sagt duon tillsammans igen i damlandslaget.
– Vi har hela tiden haft kontakt och haft en önskan om att jobba tillsammans igen, men då kanske mer på allsvensk nivå någonstans. Fast när det inte blev så var det här ett bra tillfälle. Magnus jobbade ju redan på förbundet, så det var bara att övertala honom och förbundet att byta avdelning.
Kontakten med Uppsalafotbollen finns fortfarande där. Inte minst genom hustrun Linda Blom som är ny assisterande tränare i det nyblivna division I-laget Bälinge.
– Hon började där nu och ska konkurrera ut mig på sikt har hon sagt, men vi får se, säger Peter Gerhardsson.
Du kommer inte hjälpa till något där?
– Nej, det får hon sköta. Och det ska hon göra. Men vi har under alla år som vi har varit ihop pratat och diskuterat fotboll, men nu kanske det blir lite annorlunda och man kan diskutera taktik och så vidare. Och förhoppningsvis kommer hon att börja titta på lite Arsenalmatcher (är ett av Gerhardssons favoritlag, reds anm.) hemma och kan lära sig lite därifrån.
Hur upplever du att fotbollen i Uppsala har förändrats?
– Det här hänt mycket. Då för 13 år sedan var damfotbollen störst här med Bälinge som låg i allsvenskan. Det var dem det skrevs om, och herrsidan var på en lägre nivå. Det gjorde att alla talanger sökte sig till Bälinge på damsidan, på pojksidan var det inte lika tydligt som med Robert Åhman Persson och Mani Tourang till exempel som gick till AIK. Man var tvungen att gå någonstans då.
Det var förra hösten som Peter Gerhardsson blev klar som ny förbundskapten för det svenska damlandslaget efter Pia Sundhage som hade ett utgående kontrakt.
Efter sommarens EM i Nederländerna tog Uppsalabon officiellt över rollen.
Den första tiden beskriver Gerhardsson så här:
– Jag har och har haft stora förväntningar och stora krav på allt och alla. Både på en själv, på sin arbetsgivare, på teamet man ska jobba med och på spelarna. Och det har hittills klart motsvarat de kraven som jag har haft. För det första är svenska fotbollförbundet en väldigt bra arbetsplats. Det finns ett enormt engagemang och har funnits under hela min tid där med Håkan Sjöstrand (generalsekreterare), Karl-Erik Nilsson (ordförande) och Marika (Domanski Lyfors) som är mina närmaste. Sedan har vi i teamet fått bra resurser och jag har fått välja vilka jag vill jobba med, som med Magnus (Wikman), med fystränaren, en fotbollspsykologisk rådgivare och en kille från Uppsala, Anders Eriksson, som jobbar som analytiker. Under de här samlingarna har jag aldrig haft det bättre som coach. Det är enormt bra förutsättningar, säger förbundskaptenen och fortsätter:
– Sedan har det varit saker runt omkring med allt möjligt. Det har varit en inställd match mot Danmark och spelaravtalen som inte blev klara. Men det finns ingenting med det här i vårt jobb som har inneburit något störningsmoment, utan det har skötts vid sidan om. Utifrån min position som coach så har jag kunnat fokusera på det jag ska göra. Jag kan inte skylla på att det har stört mig.
Det stora målet är att ta sig till VM i Frankrike 2018. Kvalet har inletts med två segrar samt den där inställda matchen mot Danmark på grund av spelarstrejk. En kvalmatch där Sverige har tilldömts segern med 3–0, men det är ett beslut som just nu är överklagat av Svenska fotbollförbundet.
Närmast väntar ett läger i Sydafrika i januari för damlandslaget.
– Det ska bli intressant att möta Sydafrika borta. Det skaffar oss ytterligare erfarenheter att möta ett afrikanskt lag. Alla sådana här erfarenheter är viktiga när man kommer till ett VM. Det är dit vi vill, Peter Gerhardsson.