Ben Johnson, Lance Armstrong och Marion Jones är några exempel på kända idrottare som ertappats som fuskare. Med all rätt har de fått bära hundhuvudena när de avslöjats. Men de har fått ta för stort ansvar, anser Ashkan Arty vid Centrum för forsknings- och bioetik. Han vill i sin doktorsavhandling få in en social dimension i diskussionen kring dopning. Det kan finnas indirekta och outtalade normer inom idrotten som kan påverka idrottsutövarens inställning till dopning.
– Man bör behandla det här som en subkultur. Jag försöker förklara hur vi kan tillskriva ansvar till andra än bara idrottaren. Tittar man på de här fallen är det läkare och coacher och massor av andra som är involverade. I många dopningsfall som upptäcks är det en omöjlighet för en idrottare själv att genomföra, säger Arty.
Han tar cykelsporten, som varit hårt drabbad när det gäller dopning, som ett exempel.
– Det är ett bra exempel på när emotionella kulturer styr. Visst, det är ett regelbrott att dopa sig, men inom subkulturer kan det upplevas som okej. Det skiljer lite från idrott till idrott. Men i allmänhet är det många fler som ska bära ansvaret och inte bara skylla på idrottaren, säger Arty och fortsätter:
– En ung idrottare kommer in i en redan existerande kultur och blir ibland påverkad och kan bli påverkad av krav från coacher och kolleger. Och dessa kan vara outtalade.
Han menar också att fans krav på prestationer och även sponsorers krav kan bidra till att dopning förekommer. Som underlag till sin avhandling har han använt sig av empirisk forskning inom andra områden om hur gruppdynamik fungerar.
– Och där finns det belägg för detta och jag visar hur det kan vara samma faktorer här, säger Askan Arty.
Artys förhoppning med sin avhandling är att det i framtiden ska tas större hänsyn till sociala faktorer.
– För mig är dopning oundvikligt och vi måste acceptera att det är här men vad jag hoppas med min avhandling är att den ska hjälpa till vid till exempel utbildning av idrottsläkare och coacher, att man tar hänsyn till sociala faktorer och inte bara fokuserar på idrottaren. Det här är ett problem och vi måste göra någonting åt det.