Alexander Dahlén med medaljen han fick när han körde i mål för tionde gången i Novemberkåsan.
För en tid sidan körde Alexander Dahlén endurotävlingen Novemberkåsan – en av Sveriges tuffaste tävlingar – och körde i mål för tionde gången. Det var hans trettonde start i tävlingen.
Tio målgångar i tävlingen, där du sitter på motorcykeln mellan tolv och sexton timmar under ett dygn, är en utmaning som är tuff även för den mest vältränade idrottsmannen. Tävlingen är en svensk idrottsklassiker och har körts med få avbrott sedan 1915.
Alexander Dahlén har tävlat på elitnivå och tränat mycket. I dag beskriver han sig i dag som en elitmotionär. Han tillhörde Sverigetoppen i enduro och har vunnit en SM-brons samt startat i både VM och EM.
– Min sista tävlingssäsong gjorde jag 2021. Därefter har det varit fokus på jobbet, familjen och huset som vi köpte för några år sedan, säger han.
Men han har haft fokus på en sak till och det har varit att ta sig i mål tio gånger i Novemberkåsan. Med tio genomförda lopp blir man också medlem i Kåsaklubben – ett exklusivt sällskap med runt ett femtiotal medlemmar. Det kan också beskrivas som ett sällskap för de bästa av de bästa i svensk enduro genom alla tider.
Även barnen Alfons och Aston gillar motorsport. Har kör de motorcykel på en leksaksbana.
Varför har tio målgångar varit viktigt för dig?
– Vissa år tar sig bara ett tjugotal av runt 150 startande i mål. Att kunna klara av detta och ta sig i mål tio gånger i tävlingen är speciellt och en utmaning och något som jag velat göra. Det handlar väl om att man vill visa för sig själv att man klara av den tuffaste av utmaningar, säger han.
Han fortsätter att förklara:
– Tidigare körde jag SM-serien varje år. Då hade man en grundkondition och många träningstimmar på motorcykeln. Men även då var det tufft att ta sig igenom loppet. Flera gånger har jag varit så slutkörd att jag knappt kommit ihåg något av loppen.
Uppställt inför start i Novemberkåsan.
Efter tävlingskarriären har det varit ännu tuffare att ta sig igenom loppet och han beskriver uppladdningen inför årets lopp som extremt speciell. Alexander Dahlén driver ett företag i snöröjningsbranschen och hösten och vintern är högsäsong i den branschen.
– Veckan innan tävlingen kom det ett rejält snöoväder över Uppsala. Så jag jobbade hela nätterna – det var mycket snöröjning och saltning av vägar – fram till dagen innan starten.
Han åkte ner till Eksjö, på fredagen, dagen innan tävlingen.
Han berättar att han började köra tidigt på lördagsmorgonen fram till två på eftermiddagen. Därefter blev det några timmars vila innan det var dags för kvälls- och nattetappen från fem på eftermiddagen till målgången tre på söndagsmorgonen.
I målfållan fick han medaljen som skvallrade om att han klarat loppet en tionde gång.
Frid och fröjd och glädje tror kanske många.
Senare på söndagen körde han hem till Uppsala.
Natten hemma i huset i Berthåga blev en mardröm.
– Jag vaknar mitt i natten och har extrema smärtor bakom revbenen liksom. Inga värktabletter hjälpte, så jag åkte till akuten. Där jag får morfin och Alvedon, men inte heller det hjälper så jag får åka till röntgen där de konstaterar att ena njuren var inflammerad.
En dag senare får han lämna sjukhuset med medicin.
– Tanken är att jag ska rehabilitera, äta medicin och ta det lugnt när jag kommer hem, säger han.
Bulten är familjemedlemmen som dog ett par dagar efter att Alexander Dahlén kört Novemberkåsan.
Den förhoppningen slås i kras när han öppnar husdörren och får veta att Bulten är förlamad. Bulten – det är familjens franska bulldogg.
– Han var helt förlamad från bröstkorgen och hade tappat känseln i bakbenen. När vi pratade med veterinären så var beskedet att det krävdes en operation som han kanske inte skulle klara. Så vi beslutade att ta bort honom. Det var smärtsamt.
Han berättar att Bulten hade en speciell plats i familjen.
– Han kom till oss efter att min fru fått missfall och blev en kär familjemedlem. Han hängde med mig på jobbet hela dagarna och vi hade en mycket speciell relation.
Alexander Dahlén på en av familjens motorcyklar - modell barnstorlek.
Alexander Dahlén förklarar att han är van vid smärtan och tuffa umbäranden från enduron. Den här gången sammanföll kylan och snön i Novemberkåsan med tuffa arbetsförhållanden, en dålig och njure och en död familjemedlem.
– Du är din egen värsta fiende, det har jag märkt när jag kört enduro. Man klarar mer än vad man tror där på cykeln. Det var samma nu i det som jag och familjen fick uppleva. Man orkar mer än vad man tror.
Nu är tillvaron på väg mot det normala igen.
Bulten finns ju inte där, men den kraschade njuren har återhämtat sig och om ett knappt år är det kanske dags för ett nytt Novemberkåsan.
Hos familjen Dahlén har det hållits på med motorsport i generationer.
Med den här motorcykeln har han vunnit en SM-medalj.