Ingen som passerade centrala delarna av Knivsta kunde missa att något stort var gång. Utanför kommunhuset, där starten ägde rum klockan 9.01 under lördagen, var stämningen hög både bland förare och publik.
– Jag har nerovisitetspinkat klart nu, sa Ronny Böhlin, Upplands Väsby MK, som erkände att han hade varit på toa tre gånger innan start.
– Jag körde kåsan för tio år sedan när jag var fyrtio och är tacksam för att banan är torr den här gången, då kanske man har en chans att komma i mål, sa han.
Att komma i mål såg många tävlande som största utmaningen.
Även om förarna uppskattade en torr bana var publiken inte lika nöjda med det vackra vädret utan hade hellre sett att det hade regnat rejält innan.
– Det ska vara så geggigt som möjigt, det ska vara riktigt förfärligt och kännas att man tagit i, tyckte Josef Svalander och Nina Davidson som var på plats vid starten för att heja på Uppsalaåkaren Morgan Davidsson och se till att han höll sig torr under tävlingen och fick moraliskt stöd.
Efter starten vid kommunhuset gav sig de tävlande iväg till de fyra banorna i skogen, där man körde ett varv på samtliga banor under dagen och sedan väntade två varv till under natten.
Även uppe i skogsterrängen hade publiken synpunkter på vad det fina vädret hade gjort med banan.
– Det här är rena asfalten, förklarade en veteran och avsåg skogsterrängen i bana 3, trots att den var svårframkomlig med berg, gropar och en och annan vattenpöl.
Många kom för att heja på familjemedlemmar och planerade att stanna och stötta sin åkare hela natten.
– Kåsan är speciell, det är folkfest och vi försöker vara med varje gång pappa i familjen kör. Det är verkligen ett mandomsprov och efter nattkörningen brukar han vara så stelfrusen att vi får hjälpa honom av med vantarna för han kan inte röra händerna, sa Anna Gustafsson som var där och hejade på med döttrarna Meja och Vera.
Förutom publiken var 250 funktionärer med, både i centrum och i skogen, och gjorde tävlingen möjlig.
– Vi har smarta elektroniska system som gör det här jobbet ganska enkelt, men det är viktigt att vara på plats och hjälpa förarna. Jag körde själv när jag var yngre och då var det gubbar som stod och gjorde tävlingen möjlig, så nu vill jag vara med och ge tillbaka till den yngre generationen, sa Johan Nilsson, funktionär som uppskattade att han lagt ner cirka fyrtio timmar på kåsan och försäkrade att han inte var ensam om det.
Efter dagsetappen på de fyra banorna ledde inte helt oväntat Joakim Ljunggren, Karlskoga EK, som jagar sin åttonde kåsanseger. På andra plats låg hemmahoppet Adam Andersson, Örbyhus MCK.
–Det har flutit på fint. Hur många som kommer i mål vid tävlingens slut återstår att se. Om det blir många så har det varit en ”lätt” kåsa, säger Christer Eriksson, tävlingsledare.
2006, när kåsan gick i Uppsala, kom endast 16 deltagare i mål.