93:e upplagan av Novemberkåsan avgörs i år med Enköping som tävlingsort. SMK Tierp och Götas MS samarrangerar Novemberkåsan för första gången sedan 1983 och rapporteras bli bli lång, med långa specialsträckor.
En av dem som hoppas komma i mål är den tidigare elitsatsande Östhammars MK-föraren, Österbybruksbon Olle Löthman som svarar på sin egen fråga här ovan med ett skratt.
– Tja, det är ju trots allt Novemberkåsan vi pratar om och det är speciellt för oss enduroåkare.
När Kåsan kördes i Knivsta förra året handlade mycket om Örbyhusjunioren Adam Anderssons succéartade andraplats bakom omutlige Joakim Ljunggren från Karlskoga, men förra årets arrangemang kom också att handla om ett rekord – i ”snällhet”.
166 av 198 startande förare kom i mål, ett faktum som fick 2017 års banläggare att se rött.
– Årets Kåsa var oerhört snäll och oerhört kort, sade Peter Viberg från Göta MS och målade upp bilden ”hur en Kåsa egentligen ska vara”.
– En halvt tränad motionär ska inte klara en Novemberkåsa, och en bra tränad motionär med tjockt pannben ska klara Kåsan, men komma i mål först klockan fem, sex på morgonen.
Olle Löthman håller med.
– Det var ingen riktig Kåsa i fjol. Den tävlingen förstörde värdet av en Kåsapeng. I år blir det bättring så att Kåsan håller den standard som en Kåsa ska göra.
Som i Uddevalla 2015. Klockan tjugo minuter över fyra på natten, efter nästan nio timmars körning i en kall, blöt, lerig, tung och mörk skog, kom Olle Löthman i mål i Novemberkåsan – som en av endast 26 ”överlevande” förare.
Han ser framemot en repris i år – och är redo att möta de riktiga blöthålen.
– Det är med skräckblandad förtjusning man åker in i de där hålen, det är inte roligt att fastna och bli kall och blöt, säger Olle Löthman, som har planen klar för sig.
– Man läser av terrängen och ibland går det bra att läsa av den, så att det stämmer så som man själv har trott att det ser ut. Hitta punkter där du får bärighet och fartuppbyggnad. Sedan är det bara att hålla i.