Själv brukar jag tycka att det kan vara ganska segt att köra bil en sisodär fem-sex timmar i sträck när jag ska till släkten på Öland. Men tar man en sträcka i taget så går det ändå ganska bra. Först Strängnäs, sedan Flen, Katrineholm..och så vidare. Men, jag sitter i en varm bil och det är ju ingen tävling...
De som kör Novemberkåsan tar också en sträcka i taget. Men här handlar det om tävling. På blodigt allvar. Och framförallt är de hela tiden helt utlämnade för vädrets makter och skogens överraskningar. Det finns liksom ingen marginal för misstag eller felbeslut när du på snabbaste sätt ska ta dig igenom ett kärr, där fel vägval kan sluta i att du dränker cykeln och tvingas bryta eller tappar tid och går miste om segern. 
Det gäller att ha en känsla för motorcykelåkning och ha orken att härda ut i cirka åtta timmar i kampen mot kylan, det kalla vattnet och kunna parera de stenar, rötter och träd som kan vara i vägen. Framförallt när det är precis kolsvart ute. 
Allt det där har förarna som ger sig iväg i dagsljus och slutför kraftprovet i nattens mörker. De är alla motorcykelhjältar i ordets rätta bemärkelse. 
Alla vill såklart vinna. Men för många är det också en stor seger att bara ta sig i mål. Och den lättnad man ser i förarnas ögon över att klara av det är påtaglig, liksom glädjen att få den där "Kåsapengen" det vill säga den lilla medaljen som är beviset för målgång. 
Uppsalaföraren Alexander Dahlén har klarat av kraftprovet sju av nio gånger efter årets kåsa. En bedrift värd all respekt. Han kanske inte är föraren som utmanar om segern - men han har målet att fullfölja minst tio "kåsor" som gör honom medlem i Kåsaklubben. En prestation bara i sig. 
Men den som hanterar det bäst i Sverige är Joakim Ljunggren. 
Efter helgens triumf har han vunnit Novemberkåsan nio gånger och lade därmed beslag på sin tredje vandringstrofé. Han kan med all rätt kalla sig för Kåsakungen. För det är siffror ingen annan aktiv förare är i närheten av. Tre vandringspris är han ensam om. Och det kommer förmodligen han att vara under lång tid framåt. 
Joakim Ljunggren är omåttligt populär bland endurofansen - men frågan är om de kommer få se honom fler gånger i Novemberkåsan? Om han drar sig tillbaka från kåsans utmaningar framöver gör han det med hedern i behåll. 
Han har inget mer att bevisa.