Ibland tar livet vändningar. Angelica Östlund var den svenska damhockeyligans mest meriterade spelare sett till antalet matcher när hon i mars 2018 spelade sin sista match med Brynäs efter att ha varit hockeyspelare i 15 år. Det var enligt planen.

– Jag hade bestämt mig redan innan säsongen att det var den sista, jag ville sluta på mina egna villkor. Sedan skulle jag göra sånt vanliga människor gör, säger hon.

Så var det tänkt. Men sedan hörde de nykorade svenska mästarinnorna Skutskär av sig. Det var långtifrån något självklart val att snöra på sig skridskorna igen – och dessutom byta sport. Men så blev det.

Artikelbild

| Angelica Östlund kan äntligen få vinna guld.

– Sedan jag tog beslutet att spela bandy har jag aldrig ångrat det, säger hon efter en av träningarna inför den stundande SM-finalen på Studenternas.

Hur har året varit?

– Det har varit så otroligt roligt. Roligt är det första ordet jag vill beskriva det med. Jag har lärt mig något nytt varje dag.

Som att start- och stopp inte är att föredra på samma sätt på en stor bandyis som i en hockeyrink.

– Jag tycker på något sätt att det har gått bra. I början åkte jag start- och stopp och fattade inte hur de kunde orka spela så länge. Men sen insåg jag att jag inte behövde bromsa. Det hade aldrig gått utan hjälp från lagkompisar och tränare.

Att gå från 40 matcher per säsong till 14 har också varit en omställning för Östlund som i sin forwardsroll hunnit leverera 13 mål under sin debutsäsong på bandyplanen.

Har du saknat hockey något?

– Nej. Jag har kommit in i ett så bra lag och har inte saknat det alls. Det är klart att man har sina vänner kvar i hockeyn men det är ju inte konstigt när man spelat i 15 år.

Vad tror du blir den största skillnaden mellan en bandyfinal och en hockeyfinal?

– Allt runtomkring är större nu. Förmodligen blir det mer folk. Men när det väl är match blir det nog rätt lika.

I Brynäs fick hon aldrig vinna guld men nu är hon bara en seger att äntligen få den ädlaste valören på medaljen runt halsen.

– Jag vet hur det känns få silver och den känslan vill jag inte uppleva igen. Ett guld ... det går inte att beskriva hur mycket jag vill ha det.

Inför finalen mot Västerås har Östlund och Skutskär inte ändrat på något. Men har tränat på precis som vanligt.

– Grunden är redan lagd. Nu handlar det om att få ut allting på en och samma dag.