Med några dagar kvar till dragracingtävlingarna på Tierp Arena åkte vi till Vittinge några mil utanför Uppsala. Där träffade vi Elvira på den gård som hon köpt tillsammans med sin sambo Felix. Det är en fin sensommardag och det första vi ser när vi kommer fram är tre hästar, en inhägnad med pekingankor och två hundar som möter upp.
På verandan sitter Elvira med yngsta dottern Mirabelle i knät. Det är nästan på dagen fyra år sedan Elvira drog sig ur tävlingarna på Tierp Arena på grund av en graviditet. Livet i dag är så långt borta som det går att komma från dragracingbanorna.
– Allting gick ju bra och i april 2015 fick jag veta att jag var gravid, men jag ville inte säga någonting till någon. Det var bara Felix (sambon) som fick veta, men sen kom det fram till pappa på omvägar ...
När pappa Robert – också en framgångsrik dragracingförare på två hjul – fick veta att Elvira var gravid var det slut med tävlandet för att inte riskera barnets eller Elviras hälsa.
– Jag ville vara den som berättade för pappa, men först efter att vi hade tävlat klart säsongen. Det kanske var dumt av mig att tänka så, säger Elvira eftertänksamt.
Elvira hade en intensiv karriär som började när hon tio år gammal började köra Junior Dragbike. Fem år senare (2010) tog hon licens för Pro Stock Bike.
– Jag kommer ihåg när jag skulle släppa kopplingen första gången då jag tog licensen ... Man flög som en vante, skrattar Elvira. Jag gick direkt från Junior dragbike till Pro Stock Bike och startade med en lite svagare 1500cc motor, men bytte upp mig till en 1755cc.
– Nu när jag tänker i efterhand, förstår jag inte att jag som femtonåring kunde gå upp från en ”moped” som gick 70km/h till att sätta mig på en motorcykel som gick 250km/h. Jag förstår inte vilket mod jag hade, men det kanske var för att jag inte hade något ansvar eller någon att ta hand om.
På nyårsafton 2012 råkade Elvira ut för en fallolycka och bröt ryggen. Hon trodde att dragracingkarriären var över, men en steloperation omfattande fem ryggkotor genomfördes och fem månader senare var hon tillbaka på banan.
2013 blev en fantastisk säsong för Elvira som radade upp personliga rekord under EM-tävlingarna på Tierp Arena i juli och vann hela tävlingen på samma arena i augusti. Kort senare blev hon den första föraren utanför USA att köra under den magiska gränsen sju sekunder.
– Jag satte europarekord på Santa Pod i England med 6,998 sekunder och körde 305 km/h. Det var väldigt coolt. När jag såg min pappas min och hur hela teamet skrek ut sin glädje ... Det kommer jag bära med mig hela livet. Starkaste känslorna var alltid när jag såg min pappas lycka i ögonen, för jag har alltid velat gjort honom stolt.
Året efter rekordet började Elviras yngre syster Ellsa att tävla varpå familjen Karlsson tog över dragracingsporten på två hjul. 2015 blev en enda lång defilering för Elvira, Ellsa och pappa Robert som lade beslag på alla tre (!) pallplatserna i det nordiska mästerskapet.
– Jag ville alltid vinna, när jag körde mot min pappa och syster ville jag vara snabbast hela tiden. Jag och pappa tävlade om vem som kunde köra snabbast, berättar Elvira.
När Elvira avbröt tävlandet var det bara två deltävlingar kvar och hon ledde det nordiska mästerskapet med en poäng före Robert och 22 poäng före Ellsa. När säsongen var slut stod Robert högst upp på pallen.
– På finalbanketten hade vi de tre pokalerna ståendes bredvid varandra och jag var höggravid, det var så mycket känslor. Jag kände mig så stolt och var även stolt över att ha ett barn på väg. Det var mycket tårar den kvällen.
Vad var tjusningen med att köra Pro Stock Bike?
– Farten, att släppa av kopplingen och bara köra och tänka att jag ska vara först i mål.
Du körde 309km/h som snabbast, hur känns det?
– Det är ofattbart. Men när folk i omgivningen, vänner och kollegor tar upp det får jag en tankeställare, det känns coolt att jag har kört så fort.
Efter födseln av dottern Miranda gjorde Elvira ett försök till comeback 2016, men tävlingsinstinkten fanns inte längre där.
– Vi körde i Tierp och Finland, men jag var ofokuserad. Jag minns att jag ville köra, men jag hade blivit feg och tänkte för mycket kring farten och vad som kan hända.
Att få barn och bilda familj hade påverkat Elvira som dragracingförare. Hon är dock snabb med att påpeka att hennes liv är allt hon önskat sig och att hon är en lycklig 23-åring.
– Att vara mamma till Miranda och Mirabelle, umgås med sambon Felix samt mina djur, tre hästar och två hundar gör mig lycklig.
Är dörren helt stängd för en comeback?
– Nej, dörren är inte stängd. Pappa har erbjudit sig och sagt att motorcykeln är klar om jag vill köra. Jag saknar hojen, ljudet och farten samt mitt team.
Vad gör Elvira Karlsson om 10 år?
– Jag bor kvar här i Vittinge, har mina hästar och hoppas att jag är gift, eventuellt har vi ett barn till. Sen hoppas jag att jag kör motorcykel igen, säger Elvira.