Jag har bevakat fallet sedan tidig sommar och enligt mig känns domen helt rätt. Högsta förvaltningsdomstolen menar att idrottaren inte stått till arbetsmarknadens förfogande under tiden mellan att säsongen tog slut och att försäsongen började och därmed har han inte rätt till arbetslöshetsersättning.
Många har sett det här fallet som prejudicerande, ett pilotmål. Det var framför allt intressant att förvaltningsrätten från början dömde till idrottarens fördel, men att domen sedan ändrats av både kammarrätten och nu alltså även av högsta förvaltningsrätten. Det står därmed ganska tydligt klart att det här är en grej som man inte får göra, det handlar helt enkelt om att utnyttja systemet.
Nu när det hela är avklarat rättsligt så borde allt vara frid och fröjd kan man tänka sig. Så är det inte utan fusket kommer naturligtvis att fortsätta. Varför? Jo, för att både klubb och spelare tjänar på det. Anledningen till att det här ens blev en rättssak var att idrottaren hade skrivit på ett kontrakt redan i maj som började gälla i augusti. Svart på vitt, så får man inte göra om man vill ha a-kassa. Hur går man runt det? Jo, muntliga avtal så klart. Jag känner till flera konkreta fall i Uppsala där spelaren och föreningen varit överens tidigt under våren, men inte skrivit på papper eller gjort övergången officiell så att spelaren ska kunna stämpla i tre månader och därmed få högre lön senare samtidigt som klubben sparar pengar.
Att den här domen skulle kunna få bukt på det kan jag inte tro. Jag pratade själv med Unionen (motparten) i somras som sa att de helt enkelt inte får eller kan få kännedom om det här. Domen har fallit - men fusket kommer att fortsätta.