De brinner för farten

MOTOR. Motorer, fart och fläkt och snabba accelerationer är de ingredienser som Carolina Jurå från Harbo och Östervålatjejen Sabina Jädersten gillar allra mest. Bäst trivs de när de får klå killarna. På tävlingsbanan alltså. Carolina kör rally och Sabina dragracing.

28 november 2010 22:57

För 20-åriga Carolina Jurå och Sabina Jädersten, 18 år, har motorintresset liksom alltid funnits där. Carolina är uppväxt med en pappa som körde rally och så fort hon fyllt 16 körde hon sitt första utbildningsrally, som är en typ av övningskörning under rallyliknande former.
- Jag blev fast direkt. Farten, sladdarna, spänningen … jag gillade allt. Under två år körde jag 16–18 sådana här ungdomsrallyn på juniorlicens, berättar Carolina Jurå som fram till dess mest sysslat med andra hästkrafter.
- Under uppväxten var det mycket ridsport som gällde men nu är rally nummer ett, säger hon.

Hos familjen Jädersten har alltid bilar, och då framför allt stora amerikanska vrålåk med mullrande V8-motorer, varit ett stort intresse. Det har gällt även för Sabina, men att börja tävla i dragracing var inget hon funderade på i barndomen - tills för fem år sedan då hon provkörde brorsans juniordragster för första gången.
- Sen var det kört. Jag upptäckte att det var en härlig känsla att accelerera från noll till hundra på fyra sekunder och jag gillade hela känslan och adrenalinkicken. När brorsan slutade köra tog jag över bilen, berättar Sabina Jädersten.

Bägge tjejerna har under de senaste tre-fyra åren alltmer målmedvetet satsat på sina sporter. Och bra har det gått. I sitt första riktiga seniorrally, i Vallentuna, i början av förra året slutade Carolina Jurå fyra i C-klassen. Sedan dess har hon kört ett 20-tal tävlingar, både i backe, sprint och i traditionella rallytävlingar och det har gått riktigt bra. Då säsongen nu är över parkerar hon på bronsplats i Uphill Cup (backserien), femte plats i klassen Sjuklubbars och på silverplats i svenska riksmästerskapen för tjejer. Det bästa med rally, enligt Carolina, är farten och den sköna känslan när hon tar sig igenom en kurva effektivt och snyggt.
- Och så förstås att spöa killarna, säger hon med ett skratt och får medhåll från Sabina.
- Det är klart att det alltid känns bra att som tjej visa att man kan det här med bilar lika bra, eller till och med bättre än killarna man tävlar mot, säger hon.

I rallysporten dominerar som bekant männen, inom dragracing är det inte riktigt samma dominans, framför allt inte på juniorsidan där det i årets SM-serie faktiskt fanns fler tjejer än killar i startlistan. Reglerna inom dragracingsporten är inte helt lätta då det finns en djungel av klasser. Inom juniordragster handlar mycket om att ha snabba reaktioner, vilket Sabina Jädersten har. Hon har tillhört de tre–fyra främsta juniorerna i landet de senaste åren. Den här säsongen körde hon sammanlagt elva deltävlingar i SM-serien mellan maj och september. Det blev en riktigt bra säsong där topparna var segrar i Västerås och Piteå, och alltihop kröntes med ett sammanlagt SM-guld framåt höstkanten.
- Det känns stort att ha vunnit SM och det gör att man blir peppad att fortsätta köra även som senior, säger Sabina Jädersten.

Fram till nu har hon kört med brorsans ”ärvda” juniordragster, ett litet amerikanskt krutpaket från 2002. 55 hästkrafter låter inte mycket men då bilen bara väger 102 kilo accelererar den från noll till 100 på under fyra sekunder. Som junior är tävlingssträckan 201 meter, jämfört med seniorernas 402 meter.
- Det gäller framför allt att vara helskärpt och det handlar om mycket adrenalin i starten. Jag äter alltid en banan innan start, brorsan gjorde alltid det före sina lopp och det har blivit en rolig grej och en sorts ceremoni för mig som höjer koncentrationen, säger hon med ett leende.

Sabina Jädersten har gjort sitt sista lopp som junior och ska hon fortsätta inom dragracingen gäller det att skaffa en större bil och köra i högre klasser. Vilket också är målet.
- Först ska gamla bilen säljas, sedan gäller det att jaga sponsorer. Fick jag själv välja blev nästa bil en fullstor dragster på runt 900 hästar, men pappa har kanske en annan åsikt. Jag vill i alla fall fortsätta med sporten, säger hon och skrattar.

Något som gäller även för Carolina Jurå. För henne har drömmen redan gått i uppfyllelse när det gäller en ny bil. Efter att ha kört pappas Opel Ascona av årsmodell 1977 under sina första två säsonger har hon nyligen skaffat en fyrhjulsdriven Mitsubishi, årsmodell 2004, på 280 hästkrafter.
- Det känns jättekul med en ny bil. Samtidigt är den nödvändig för en riktig satsning, säger Carolina som varit minst sagt lyckosam hittills i den nya bilen.
I första tävlingen, i Skepptuna, slutade hon tvåa i C-klassen, och fyra totalt av samtliga förare. I säsongens sista deltävling i tjej-RM, i Nässjö, blev det vinst.
- Nu är det bara att ladda för de riktiga vinterrallyna efter jul, säger hon.

Carolina är medveten om att en rallysatsning vore omöjlig för henne utan ekonomisk och praktisk stöttning från familjen.
- Även för mig gäller att försöka jaga sponsorer om det ska fungera i längden. Jag vill se hur bra jag kan bli och jag siktar högt, säger Carolina Jurå.

Fakta

Carolina Jurå:
Bor: I Harbo.
Ålder: 20 år.
Familj: Mamma, pappa, bror och syster.
Yrke: Bagarlärling.
Bästa rallyminnet: Vinsten i tjej-RM i Almunge i höstas.
Ser på tv: Solsidan.
Läser: Rallytidningar.
Hobby: Hästar.
Förebild: Rallyföraren Ramona Karlsson och min egen pappa.

Sabina Jädersten:
Bor: I Östervåla.
Ålder: 18 år.
Familj: Mamma, pappa och bror.
Yrke: Studerar. Andra året på barn- och fritid på Katedralskolan.
Bästa dragracingminnet: När jag vann Veidec Festival på Mantorp 2007.
Ser på tv: Racing och allt möjligt annat.
Äter helst: Farmors köttbullar.
Läser: Läxor.
Hobby: Hinner inte med det.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Johan Eriksson