— Det viktigaste är att vi känner oss nöjda med vår prestation, men det är såklart en otrolig känsla när man får resultat, säger Benjamin Österlund, som i mitten på november blev svensk mästare tillsammans med Angelica Källström på IFU Arena i Gränby.
Dansparet tillhör Uppsala Bugg & Swing Society, UBSS. Genom åren har de tagit flertalet guld i SM, NM, EM och VM.
Paret inledde sin gemensamma dansresa under tidigt 2000-tal, och tog sitt första guld under junior-SM 2003.
— Vi har alltid haft en gemensam ambition och målbild. Det kräver ett visst antal timmar träning i veckan. Till skillnad från många andra par som har flyttat långt från varandra eller där livet kommit emellan så har vi haft möjlighet att hålla kvar vid detta, säger Angelica som får medhåll av Benjamin.
Numera bor Angelica i Stockholm och arbetar som verksamhetsutvecklare på Riksidrottsförbundet medan Benjamin bor kvar i Uppsala och arbetar med programmering. Båda undervisar i dans och är involverade i sin hemmaförening.
Att de lyckats kamma hem SM-guldet två år i rad har inte varit en självklarhet. Paret beskriver att de hade det kämpigt i några år, efter SM-vinsten 2015. De lade ner långa och tuffa träningsperioder som inte verkade ge resultat. Sedan kom pandemin och de fick tid att stanna upp.
— Då sa vi: vi gör en treårsplan. Vi måste göra om vår träning och hitta nya utmaningar. Då var målet att ta SM-guld 2022, men det gick bra ett år tidigare, säger Benjamin.
Efter sex år utan vinst gav träningen resultat, och särskilt bra kändes det att vara på plats i Uppsala.
— Att det skedde på hemmaplan och utan restriktioner gör att årets SM-guld känns särskilt speciellt. Vi hade flera av våra föreningsmedlemmar på plats, så glädjen att även de får vara med i vinsten… jag får gåshud bara jag pratar om det, säger Angelica.
Att de kom på rätt bana handlade till stor del om fortsatt intensiv träning under pandemin, och att de hittade nya sätt att träna på som gav bättre resultat. Strategin är att arbeta långsiktigt istället för tävling till tävling.
— Det vi gör idag ska resultera i något om två år istället för om två månader, säger Benjamin.
Något som varit både tacksamt och hjälpsamt är att deras föreningslokal alltid är öppen.
— Att vi kan vara i Granebergsparken är en av anledningarna till att vi håller igång. Den är i princip öppen för oss dygnet runt, vilket betyder att vi kan vara mer flexibla med våra träningstider, säger Angelica.
Att dansarna tagit flera guldmedaljer är inte något som de reflekterar över särskilt ofta. De tänker snarare på sin insats och sätter upp nya mål.
— Vi är definitivt ett av de äldre, om inte det äldsta vinnande paret. Det är både hemskt och roligt när folk frågar “när ska ni sluta, ni har hållit på så länge!”, säger Angelica.
Svaret på den frågan är: aldrig. Paret har sagt till varandra att de i någon form kommer dansa livet ut. Hur länge de orkar träna och tävla så intensivt återstår dock att se.
— Vi är inte 20 år längre, vi har jobb och det dyker upp saker i livet som man måste vara uppmärksam på. Det handlar också om att kroppen inte svarar på samma sätt längre. Förut kunde vi träna dagen efter en tävling, nu måste vi planera in återhämtning, säger de.