– Det var tufft i dag. Det gick fort där framme, säger en pustade Arvidsson efter målgången av Scandinavian Race på Dag Hammarskjölds väg.
Redan på det första varvet hände det saker. Eller rättare sagt: Det hann knappt starta. Utbrytning direkt.
– Det var några stycken gick iväg och jag lågt ganska långt bak och var inte alls med, säger Staffan Arvidsson.
Det var proffs mot amatörer – eller amatör i Arvidssons fall.
De stora stallen med uppbackning från sponsorer av gigantiskt format kan inte jämföras med den doktorsstuderande Arvidsson från Upsala Cykelklubb. Det är lite andra förutsättningar – om man säger så ...
När den första gruppen stack – där den blivande segraren från Coop fanns med, norrmannen Trond Hokon Trondsen – så fanns det ingen chans för Arvidsson. Han var besegrad redan där och då.
Att jaga i kapp på egen hand är omöjligt.
– Det var ingen som ville köra, säger han.
För Staffan Arvidsson blev det i stället en kamp mot sig själv och mot den enorma värmen. Flaska eller flaska langades av pappa Johan, som stod vid Eklundshof och sekunderade.
– Jag svalde sju flaskor (ja, inte flaskorna, det hade inte varit bra!), säger Staffan och skrattar.
Varje flaska innebär en halv liter, så det blev alltså en bit över tre liter vätska på de elva varven, nästan fem timmars cykling.
Nu är Arvidsson egentligen ingen vän av linjelopp, vare sig det är ren landsväg eller som nu, ett varvlopp i centrala delarna av Uppsala. Det är tempo – när man åker en och en – som är Arvidssons melodi.
– Jag vill slippa stora klungor. Jag har kraschat så många gånger och det vill jag undvika, säger han och visar upp ett är på hakan efter en av alla olyckor.
Arvidsson gick i mål i klungan efter tätgruppen. Men någon riktig spurtstrid blev det aldrig.
– Äh, det var väl nån som drog upp farten, men jag sket i det. Om man inte kan vinna eller komma på pallen så är det ingen idé. Det är ju tävling i morgon också, säger UCK-cyklisten och syftar på Skandis GP, det korta varvloppet.
28-åringen från Uppsala, som studerar bioinformatik, fortsätter att satsa på både landsvägscykel och lite mountainbike, men det är tufft.
– Studierna tar mer än en heltid, säger han.
Ändå är det inte långt upp till den absoluta toppen. Man ska också veta att UCK inte har något topplag, Arvidsson fick göra allt jobb på egen hand. Med lite uppbackning både ekonomiskt och sportsligt ute på banan så kanske resultatet varit ett annat ...
Under söndagen kommer en ny chans – Skandis GP. Då får vi se UCK:s Ida Erngren igen. Ska hon ta ännu en seger? Möjligheter finns definitivt.
– Jag tror att Ida trivs änu bättre på GP-loppet än hon gjorde i touren. Det kan bli seger igen, säger klubbkompisen Staffan Arvidsson, som själv antagligen tvingas hålla till längre ner i fältet, precis som under Scandinavian Race.