Det är vår. Solen kämpar på, men vinden vinner oftast och vi inser att vi ytterligare ett år har dragit på tunn jacka och Converse ett par veckor för tidigt. Sonen avslutar hockeyn, påbörjar fotbollen och underhåller innebandyn. 8-10 träningspass i veckan är standard. Mannen spelar, tränar, kör rehab, vilar och behandlas åtta av veckans sju dagar.
Mitt i denna intensiva period ska man då hantera sina känslor. Idrotten kan som inget annat (barnen undantaget givetvis) framkalla så starka känslor. Vi har förtvivlade tvingats läsa om fyrbarnspappan som försökte gå på fotboll i Helsingborg. Vi läser om ordkrig och pajkastning. Vi hör sportchefer uttala sig på de klumpigaste av sätt och vi slits mellan hopp och förtvivlan brutalt ofta. Jag älskar det!
Jag har en vän som älskar AIK precis lika mycket som jag älskar Storvreta IBK. Dessa båda klubbar drabbar just som detta skrivs samman i en semifinalserie i bäst av sju matcher. Matcher som innehåller dueller inom och över gränserna från båda lagen, på och utanför plan. Hon (vi kan kalla henne Gittan) och jag är av olika åsikt rätt ofta, främst när det enögda hjärtat tar överhanden, men här kommer det fina: Vi skiljer alltid sakfrågan från personen! Och goda vänner förblir vi…Tycker man lite för ofta gör en fråga personlig istället för saklig.
Ibland blir ju frågan dock befogat personlig. När det handlar om kritik (negativ), har jag en hel del att jobba med. Jag blir så ledsen när någon som inte vet det jag vet, och inte ser det jag ser, kritiserar någon jag älskar. Mina killar (maken och äldste sonen) som ofta utsätts, förstår och hanterar med bravur det faktum att någon kritiserar dem, inga problem. ”Det är en del av spelet”. Jag VET att det hör till spelet, jag har bara inte knäckt koden till hur jag vid sidan ska klara av det.
Sedan kommer jag aldrig tycka det är okej att en tränare för pojkar i 10-årsålderna häver ur sig ”Är han Kohonens son? Så jävlar vass är han ju inte” Då tycker jag man lägger onödig press på en ung kille som älskar att spela som sig själv, inte som ”någons son”, men det är en annan historia.