Jag fick nämligen höra att en kille i Malmö FF, 10(!) år ung har skrivit kontrakt med Barcelona FC och ska drillas i klubbens akademi. Han har alltså värvats till en av världens främsta fotbollsklubbar innan han gått färdigt lågstadiet.
I Halör cup, som turneringen heter, är tävlingsmomentet mer påtagligt än jag tidigare upplevt inom fotbollen. ”Akademi”-lagen från storklubbarna fanns på plats och tuppfäktningen började någonstans på parkeringen. Allt handlade om att vara bäst!
I vårt lag, Sirius P04 Blå, vill vi också vara bäst. Vi vill vara de bästa kompisarna, ha de bästa ledarna, spela den bästa fotbollen vi kan, göra vårt bästa. Självklart vill vi också vinna våra matcher, men inte till vilket pris som helst. En ledare från en klubb i Stockholm (med tre akademilag på plats) berättade stolt att de tränar sex gånger per vecka. I min värld skulle det innebära att sonen skulle få lägga ner all annan idrott (innebandy och ishockey) och specialisera sig långt innan han är mogen att själv fatta sådana beslut eller göra en rimlig konsekvensanalys av detta (i termer av skolarbete, försummade kompisar och inte hinna leka ”dunken”...) Allt för att bli bäst.
Jag jobbar i finansbranschen. Där handlar nästan allt om business, affärer. Men det handlar ”bara” om pengar. I fallet med den begåvade 10-åringen från Malmö har det blivit affärer med en individ som är långt ifrån myndig.
Inom innebandyn kom det till min kännedom att det finns något som heter ”Selected Player”. På deras hemsida står följande:
”Vi kommer att bjuda in de bästa spelarna enligt våra kriterier. Vi har Talangscouter som väljer ut spelare, men tar också hjälp av tränare och andra personer runt om i landet som tipsar om spelare till oss.”
Jag undrade försynt om detta var början till distriktslag och landslag, men fick snabbt svaret ”detta har inget med innebandyförbunden att göra, det är ren business”
”Priset för Selected Player Sweden är 3700 kr”
Jag tror det räcker så.