Bryter tystnaden – försökte ta sitt liv

Sirius målvakt Josh Wicks stängdes av för dopning i fjol. Nu berättar han för första gången om den tuffa tiden som ledde till ett självmordsförsök och hur han hittat glädjen igen med sikte på en comeback.

23 maj 2019 08:00

Det var den 18 april i fjol som Sirius målvakt Josh Wicks hastigt plockades ur truppen på grund av personliga skäl. Drygt ett år senare är han för första gången redo att berätta om sin tuffa tid som dopningsavstängd när han besöker UNT:s kontor. Samtalet går mellan skratt, allvar och en del tårar.

– Jag vet att jag är en fotbollsspelare och att folk är intresserade av mig, men det här är och har varit extremt personligt. Jag vill vara okej och vara på en plats där jag mår bra mentalt med situationen och nu är det lite ljus i slutet av tunneln. Jag är avstängd till april och jag känner mig okej att prata om det, säger Wicks.

Året har varit tufft för Siriusmålvakten som fortfarande har kontrakt med klubben till sista november. Han hade kommit tillbaka från semestern inför förra säsongen i bättre skick än någonsin och vägde elva kilo mindre än motsvarande tid året innan. Efter förlust i den första omgången mot Hammarby höll han nollan och storspelade i matchen efter mot Elfsborg. Inför hemmapremiären mot Häcken fick han dock ett samtal som skulle förändra allt.

– Jag vaknade den dagen, gick till affären och fixade frukost när dåvarande klubbchefen Michael Lundgren ringde. Jag svarade inte första gången eftersom det var matchdag, men när han ringde igen så tänkte jag att han måste vilja någonting. Jag svarade och han frågade om läget och om jag ville ta en kaffe. Jag sa okej och så fort jag klev in i bilen så sa han att vi skulle till Ove Sjöbloms (Sirius ordförande) kontor för att vi behövde prata eftersom de hade fått information om att jag inte hade klarat dopningsprovet, berättar Wicks.

Från det ögonblicket är det mesta suddigt för Wicks. Han minns att han stirrade ut från fönstret på Sjöbloms kontor med tårarna rinnandes längs kinderna.

– De frågade vad de skulle säga till media, laget och fansen. Jag sa att de skulle säga sanningen, vad som hade hänt. De sa något om en presskonferens, de ville ha mig på den och att vi skulle prata framför alla journalister.

Det var i samband med premiären mot Hammarby den 1 april som Wicks efter matchen genomgick ett dopningsprov. Han anade ingenting då utan skojade till och med till det med dåvarande fystränaren Viktor Helander.

– Jag sa ”hur lång tid tar det innan crack försvinner ur kroppen?”. Ett skämt, för mig var det ingen grej att gå på dopningskontrollen men tydligen var det.

På en presskonferens den 19 april meddelade Sirius att Wicks hade testats positivt vid en dopningskontroll. Klubben berättade också att man avsåg att avsluta målvaktens anställning samt hjälpa honom på det privata planet. Trots att det går emot dopningsreglerna meddelade klubben också att det handlade om en nedbrytningsprodukt från kokain som Wicks hade haft i kroppen. Tanken från början var att målvakten skulle vara med på presskonferensen, men han stoppades i dörren.

– Jag cyklade till Sirius kontor och när jag kom till dörren så öppnade Lukas Krehla (medieansvarig). Jag visste att något inte stod rätt till när jag såg hans ansiktsutryck och hur han knappt öppnade dörren. Han sa att klubben hade pratat och kommit fram till att det var bättre om jag inte var med på presskonferensen. Jag frågade varför, men det visste han inte och jag frågade också om jag fick komma in, men han sa att de inte ville det, säger Wicks som sedan blev chockad av utfallet och vad klubben sa:

– Det var absolut inte vad jag hade fått höra skulle hända och de skulle säga. Det kändes som de helhjärtat slängde mig under bussen. Från att säga att de skulle stå vid min sida och stötta mig... innan presskonferensen kände jag mig dålig och sjuk, jag kunde inte äta eller sova. Jag hade nog 100 000 tankar om dagen, men det som Sirius sa innan presskonferensen gav mig hopp om att de skulle stå bakom mig. När jag inte släpptes in på presskonferensen var det en röd flagga för mig, jag tilläts inte att prata eller säga något. När jag hörde vad de hade sagt var det som en käftsmäll från min egen klubb.

Samtidigt som presskonferensen inleddes även utredningen mot målvakten som i detta skede alltså inte var dömd utan avstängd under utredning. Till UNT sades det från Dopningsnämnden att ärendet skulle vara klart innan sommaren, men så blev det inte. Först i början av oktober kom domen och han stängdes av i ett år. Dopningsnämnden valde dock att överklaga precis innan tiden var ute och i början av året skärptes straffet till två års avstängning. Ett besked som gjorde att det hade kunnat sluta illa, riktigt illa.

– De första nio, tio månaderna kändes det som att mitt liv var över, bokstavligt talat. Det fanns inget kvar för mig. Jag förlorade väldigt mycket kontakt med min familj, mina barn. Det var den värsta tiden i mitt liv mentalt. Jag försökte avsluta det själv vid ett tillfälle, det kom några vänner och räddade mig. Jag kom till sjukhuset och pratade med personer, men jag kände mig helt ensam i ett mörker, säger Wicks.

Hans manager Glenn Bovin, som också sitter med under intervjun, fick inte tag i Siriusmålvakten. Han ringde ambulans, polis och brandkår för att hitta den försvunna Wicks. Som tur var hann man i tid.

– Det var när de ändrade domen från ett år till två års avstängning. Det kändes bara värdelöst, vad var poängen? Meningen hade tagits ifrån mig och det kändes som jag inte kunde andas. Jag hade en så stor smärta inombords att jag inte ville känna det längre. Jag ville inte gå igenom det, att min familj skulle gå igenom det eller att mina barn skulle gå igenom det, berättar Wicks samtidigt som ögonen fylls med tårar.

Han fortsätter:

– Det var det värsta som kunde hända mig... jag ringde min mamma och min dotters mamma för att säga hej då. Att bli behandlad så som jag blev och att gå igenom processen om och om igen, hela tiden tro att det finns hopp och sedan kommer någon och bara hugger av dig benet. Jag gav bara upp, jag såg inget hopp eller något ljus i tunneln. Det fanns ingen mening för mig.

Med hjälp av flickvännen Johanna och det som Wicks beskriver som en tajt kärna kring honom lyckades han ta sig upp igen. I dag beskriver han sig som välmående och optimistisk.

– Jag kände mig ännu sämre efteråt, att jag inte ens var tillräckligt stark för att genomföra det. Jag kände mig mer värdelös, ett par veckor senare pratade jag med min mamma och mina barn och bad om ursäkt. Jag har en flickvän nu som heter Johanna, hon har tillsammans med de andra varit och är mitt ljus. Det är den person som jag ser upp till som mitt ljus.

För UNT berättar Wicks också för första gången med egna ord hur han tror att kokainet hamnade i kroppen.

– Jag tog några drinkar med en vän på ett ställe här i Uppsala. En av hennes vänner frågade om vi skulle med till en hemmafest, vi träffade lite folk och tog några drinkar. Jag tänkte inte så mycket på det och om vi ska snabbspola fram så var det några på festen som mixtrade med drinkarna. Det är känt, folk har pratat om det och folk har nämnt det förut. I den stunden visste jag ingenting, jag gick hem och vilade. Dagen efter kom min familj hit från USA. Det var kvällen.

Vad säger du till folk som inte tror på dig?

– De får tro vad de vill. Folk som känner mig vet att jag gillar att gå ut och ha roligt. De vet också att jag har spelat professionellt i 15 år och har gett allt på planen. Oavsett om folk vill tro på det eller inte, det spelar ingen roll för mig. Om det inte vore så, borde det inte finnas bevis under en karriär på 15 år att något liknande hänt? Det finns inte.

Är det lämpligt att gå ut sådär bara några dagar innan premiären?

– Jag var 34 år, en vuxen man. Det är som att säga att ”du har en presentation på jobbet i morgon, varför är du på baren i kväll?”. Fotboll är mitt jobb och sporten jag älskar, men jag är fortfarande en människa. Att gå ut inför säsongen för att kyla ner mina nerver, gå på restaurang och ta några glas, inte bli aspackad utan slappna av från den kommande pressen.

Vad är din syn på droger?

– Droger är dåligt. Jag har sett skadan som droger gör, jag har sett pundare på samma gata som jag bor på. Jag har sett folk ”skjuta upp” på min gata och folk bli slagna, rånade och till och med dödade på grund av droger. Min syn på droger är att det är skit.

I april kom beskedet att idrottens högsta domstol Cas inte tar upp Wicks fall till prövning. Domen har vunnit laga kraft, men Wicks representanter jobbar för tillfället på att han ska bli benådad. Samtidigt tränar målvakten för en comeback och trots att han känner att Sirius inte gjorde rätt för sig, så kan han ändå tänka sig en fortsättning i klubben.

– Min ståndpunkt har aldrig ändrats, inte sedan jag kom till Sirius. Jag älskar staden och laget, jag vill spela här. Jag har hittat mitt hem här och det är första gången jag säger det.

Från att ha varit en av allsvenskans bästa målvakter, till en avstängning och självmordsförsök till att nu må bra igen och trivas med den han är. När Josh Wicks får frågan om han ångrar någonting eller hade gjort något annorlunda det senaste året så kommer svaret snabbt.

– Nej, jag ångrar ingenting. Jag ser på det därifrån jag är i dag mentalt och känslomässigt. Anledningen till att jag säger nej är att jag känner mig dålig för att det har drabbat mina vänner och familj, men hade jag inte gått igenom det här hade jag inte varit den jag är i dag, säger Josh Wicks.

Lyssna på hela intervjun

Hör hela intervjun med Josh Wicks i spelaren ovanför artikeln eller via iTunes/Acast.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Daniel Meisels