Det är träningsdags, en helt vanlig torsdag i brottarklubbens lokaler på Myrangatan i Enköping.
Åldrarna är minst sagt blandade – från de allra yngsta till trion som vi är på plats för att möta:
Christoffer Dahlén, 19, Allan Benham, 17, och Liam Sjögren, 16.
Samtliga har – via olika vägar – nått fram till uttagningar inom ungdomslandslagen. Men en gemensam nämnare finns det.
– Kärleken och gemenskapen här inom klubben tror jag ligger bakom framgångarna, säger Allan Benham.
Och kanske är det specifikt en person som gjort de tre unga talangerna så lovande – tränaren Sonny Davidsson.
– Han sprider en sådan otroligt bra stämning och visar hela tiden hur engagerad han är. Han kan komma och berätta att han funderat över tekniska detaljer gällande ens brottning när han inte kunnat sova, skrattar Christoffer Dahlén.
– Hans filosofi är också att det måste vara kul för att man ska bli bra – och kul har vi verkligen! Det blir många skratt, säger Liam.
Dahlén inledde brottarkarriären i Uppsala, men ganska snabbt blev det Enköping då det saknades ordentlig sparring i hemstaden.
För Liam Sjögren började det med fotboll.
– Testade fotboll i början, men jag slutade snabbt med det. Farsan hade hållit på med brottning och boxning och han tipsade mig om att testa och det gjorde jag. Jag blev biten och sen dess har jag inte kunnat slita mig härifrån, säger han.
Samma resa känner Allan Benham igen sig i.
– Farsan brottades tidigare hemma i Iran och jag kände väl att jag ville testa på det också. Sen fick jag resultat väldigt snabbt med medaljer bara efter några månader, så då visste jag att det här var min sport.
Nu är samtliga, eller har varit, aktuella för landslagsuppdrag i de olika landslagsuppdragen.
– Det är ju en sporre – ett kvitto på att träningen ger riktigt bra resultat, säger Dahlén.
För Allan Benham har det gått snabbt. Om någon månad drar han iväg på ungdoms-EM i Italien. En turnering som Liam Sjögren också kunde ha varit med i.
– I den åldern man är ju händer det mycket med vikten och det snabbt. För att jag skulle kunna vara med skulle det krävas en viktnedgång som är allt för stor.
– Men jag kommer att försöka ta mig tillbaka nästa år i en ny viktklass, berättar Sjögren som alldeles nyligen blev Nordisk mästare.
Allan har målet klart för sig i tävlingen: minst en medalj ska med hem.
– Det har varit en otrolig resa och det är riktigt kul att vara med i landslaget. Målet är att ta guld, men går inte det ska jag i alla fall ha med mig en medalj hem.
Som nämndes i inledningen av den här texten är åldrarna på EBK:s träningar minst sagt blandade. Det betyder att Allan, Christoffer och Liam tränar tillsammans med unga brottare som just nu ser upp till dem.
– Ja, vi blir ju lite som förebilder, konstaterar Liam.
– De kommer ofta med frågor och vi försöker hjälpa till och coacha så gott vi kan, säger Christoffer innan Allan fyller i:– Vi visar ju också för dem att det går att ta sig någonstans. Det blir lite: ”kan dem, så kan vi”.
Och att trion kan, ja det har de redan bevisat. Men karriären inom brottning ser samtliga som långsiktig. I slutet och som gemensam högsta önskan finns ett mål.
– Mitt, och jag tror allas, mål är att ta ett OS-guld. Det är ju det absoluta kvittot på att man är bäst, säger Allan.
– Det är nog allas långsikta mål och dröm, precis som Allan säger. Det finns inget som är större, avslutar Christoffer.