Han har OS-guld i Paris i sikte: "Ingen idé att åka dit annars"

Fanbärare för den svenska truppen i sommarens europeiska spel.

Foto: Petter Arvidson

Han kommer från en riktig boxningsfamilj där bröder, morbröder och moster har boxats men det var långtifrån självklart att Nebil Ibrahim skulle bli ringen trogen.

– Jag började med boxning när jag var sju år men jag körde många idrotter. Innebandy, fotboll, gick på simskola, gymnastik ... jag testade på allt och boxning var en av grejerna. Familjeförankringen tror jag är det som fått mig att stanna kvar där.

– Jag tror inte att jag hade någon direkt fallenhet för det men fick bra feedback för min träning och utveckling och då var det kul att komma dit (till träningarna) trots att det inte gick så bra på tävlingar.

Var det motigt i början?

– Ja, det var jättekämpigt i början. I diplom och ungdom. I junior började det vända och sen blommade jag ut som senior. Så gick det till för mig.

Nebil Ibrahim

Foto: Henrik Söderlund

23-åringen blommade som mest i somras när han nådde sin hittills största framgång i karriären då han tog brons på Europeiska spelen och samtidigt säkrade en kvotplats till OS. I kvartsfinalen i knockade han sin ungerske motståndare redan efter 55 sekunder.

– Jag blir bättre och bättre för varje år. Förra året femma på EM och nu trea på Europeiska spelen.

Nebil Ibrahim efter segern i kvartsfinalen på Europeiska spelen.

Foto: Petter Arvidson

57 kilo är Nebils viktklass sedan tre år tillbaka. Men så har det långtifrån varit hela karriären. Som ungdom tävlade han exempelvis i 63-kilos.

– Jag var lite plufsig men deffade ned mig till 60 i juniorklass och när vi fick reda på OS-viktklasserna så testade jag 57 och det gick bra. Min tanke var, den kanske inte var så från landslagsledningen, i mitt huvud och min planering var att jag skulle försöka hävda mig och visa upp att kunde vara med på OS i Tokyo 2020. Det blev inte av. Jag var faktiskt inte på den nivån och kvalen var ju dessutom inställda.

Hur klingar det när du hör OS?

– Jag hade en dröm när jag började med boxningen, när jag kände att det är något jag kan hålla på med, var att bli världsmästare. Men min morbror Mosa (Sayed, också framgångsrik boxare) sade att olympisk mästare är mycket större så då sa jag att då vill jag vinna OS då. Drömmen om OS har nog varit i huvudet som ett tydligt mål sedan jag var tolv tretton år. Det har varit en lång resa.

Nebil Ibrahim

Foto: Petter Arvidson

Nu är han bara ett drygt halvår ifrån. Spelen i franska Paris inleds i slutet av juli.

– Det är klart at man längtar till Paris. Och förhoppningsvis en medalj där. Guld!

Du pratar medalj på OS alltså.

– Absolut. Annars vore det ingen idé att åka dit. Inte för mig i alla fall.

Han säger det utan att låta det minsta kaxig, men en "kontrollfråga" måste ändå ställas.

Men är det snack mest eller finns det fog för det?

– Jaja. Hundra procent. För bara några månader sedan slog jag en olympier som var trea i världen. En bra form och en bra dag ... jag har jättestora förhoppningar. Men jag vill kunna njuta av resan. Varje gång jag är på läger eller tävling vill jag tänka på det. Njuta av utvecklingen och lärdomarna.

Nebil Ibrahim under träningsläger på Las Playitas, Fuerteventura

Foto: Joel MArklund

Planen fram till OS är såklart klar, alltför att kunna förbereda sig på allra bästa möjliga sätt. Nyligen var han med Sveriges olympiska kommitté på Fuerteventura i Spanien men snart blir resorna betydligt längre. Uppladdningen sprider sig över flera världsdelar.

– Jag fick en stark fördel i och med att jag kvalade in på första försöket. Det här halvåret har jag använt som en utvecklingsperiod. Inte toppat mig utan bara fokuserat på min teknik och min fysik. Fixat till lite misstag så att det där bronset ska kunna bli ett guld. Intensiteten har inte varit så hög. Det var därför jag och landslagstränaren tog beslut om att hoppa SM, vi har fokus på nästa år, så jag har haft en ganska chill period. Det här halvåret blir intensivt. Mycket resor och många tuffa tävlingar. Vi har kört mycket kontinentalt, i Europa, målet är att försöka få mer globalt. I januari åker vi till Australien för att förhoppningsvis möta asiatiska länder. Senare på året åker vi till USA för att möta kubaner och amerikaner. De starka länderna från den kontinenten. Vi försöker få en helhetsbild av alla olika stilar. Det blir ett intensivt år.