Edvin sträcker ut rejält för att få till en bra retur.
Efter en "normal" sommar brukar två eller tre föräldrar höra av sig till Sunnersta AIF: "Finns det plats för ett par spelare till?" Men den här sommaren var inte normal. Den var kaotisk – på ett härligt sätt.
– Det var säkert 20 föräldrar som ringde. När vi hade "prova-på-spel" så brukar det komma fem, eller kanske tio. Nu kom det 29 som ville vara med och spela, säger Gunnar Haeggblom, legendarisk bordtennisledare i Sunnersta AIF. Han var med redan när klubben bildade sin bordtennissektion 1973.
Att det blev en "Trulseffekt" under OS i Paris, först med det individuella silvret för Truls Möregårdh och sedan lagsilvret, var inte konstigt. Så såg det ut i hela landet och inte bara i Sunnersta. Men nu har det gått en månad sedan Sveriges otroliga vändning i semifinalen och frågan är om Trulseffekten håller ni sig.
– Ja, för sjutton, säger Gunnar Haeggblom med eftertryck och tar exempel på exempel hur det ser ut i hans förening.
Sunnersta AIF:s träningslokal är fullproppad – och bara med pingisspelande barn och ungdomar. I en lokal (Sunnerstaskolan) där det får plats fyra bord – om man ska ha korrekta avstånd mellan spelplatserna – är det numera nio (!) bord. Barn som hörs prata om Truls...
– Det blir jättetrångt, men det går, säger Heaggblom med ett skratt.
Bordtennisträning i Sunnerstaskolans gymnastiksal.
Under OS var Truls Möregårdh den stora stjärnan, men Christian Karlssons och Anton Källbergs fantastiska spel mot Japan gav också genomslag. De svenska damerna var inte lika framgångsrika i Paris – och det märks även i Sunnersta.
– De flesta som ville börja spela var mellan sex och 12 år och det är fler killarna än tjejer som dykt upp. Vi har många tjejer som spelar, men där var det ingen explosion efter OS som det var på killsidan, säger Gunnar Haeggblom, som anade – eller han visste – vad som väntade när han satt framför tv:n och såg Möregårdh spela.
– Ja, jag visste hur det såg ut förra gången det hände...
Bordtennisträning i Sunnersta AIF:s regi.
Trulseffekten är nämligen inte unik. Det har hänt tidigare, men det var 24 år sedan...
– När J-O Waldner gick till semifinal i OS (Sydney 2000, när Waldner var 35 år) så vällde det in barn och ungdomar som ville börja spela och i Sverige ökade antalet licenser med upp till 20 procent – och det höll i sig ett år ungefär innan det blev mer normala nivåer. Vi får se hur länge det håller i sig den här gången.
Gunnar Haeggblom, en av ledarna under träningen, pratar med en av spelarna.
Sunnersta AIF – och knappast någon annan klubb heller – behövde annonsera för att få barn och ungdomar att börja spela.
– Då hade vi nog fått 50 nya spelare i stället för 20, men fega som vi var vågade vi inte göra det, säger en skrattande Haeggblom.
Har du varit med om något liknande under dina drygt 50 år som bordtennisledare?
– Nej, det har jag inte, även om det är svårt att jämföra med 70-talet. Då fanns det ingen innebandy och det fanns inte lika mycket att göra som idag, säger Gunnar Heaggblom.
Mellanmål på plats under bordtennisträningen i Sunnerstaskolan. Men att röra sig mellan borden är knepigt. Trångt, trångt, trångt.
Är det roligare än någonsin att vara pingisledare i Sunnersta AIF?
– Ja, det är det... Vi är en av Sveriges 15 största breddklubbar. Jag brukar säga att vi i Sunnersta "har" den södra delen av Uppsala och Uppsala BTK, som är Sirius BTK numera, har den norra delen.
Kan Sunnersta ta emot ännu fler ungdomar?
– Det kan bli knepigt, men vi får gruppera om tiderna.
Bordtennisträning för de yngsta i Sunnerstaskolan.
Det är framförallt på söndagar som Sunnerstaskolan fylls till bredden av pingisspelande knattar och ungdomar. Inte undra på att SAIF inte vågade annonsera...