Jens Tillman ringde in sig sjuk inför basketligans upptaktsträff i måndags och ingen annan från klubben bemödade sig att komma i hans ställe.
Efter den pr-mässigt misslyckade sommaren, där inget och åter inget hände efter presentationen av tränare Tillman och flytten till Fyrishov, hade Uppsala Basket kunnat få tillfälle att berätta om sin vision inför säsongen.
De tog inte chansen.
Eller så såg de inte möjligheten.
Eller så har de inget att säga?
Jag tror på en kombination av de två.
Kvalitetsmässigt håller inte Uppsala Basket ligaklass och om förra säsongen var en mellansäsong riskerar årets historia att bli något utöver det vanliga. I fjol förfogade Kevin Gaines över både Axel Nordström och Viktor Gaddefors samt insideamerikanen Jalen Jenkins, men laget missade slutspel.
Jens Tillman har inte i närheten av samma kvalitet i sin trupp.
Axel Nordström är förstås för bra för klubben, nye Nathan Dawit kan blixtra till och amerikaner brukar åtminstone hålla en form av liganivå.
Resten?
Nja, det handlar om talanger och rollspelare med meriter från basketettan, som möjligen lyfts i andra sammanhang än att de ska vara de bärande pjäserna i ligan.
De ekonomiska resurserna tycks saknas helt för spel i basketligan, och då tycker jag att Uppsala Basket bör dra sig ur innan det är för sent, innan konkursen på allvar knackar på dörren när decembermörkret faller in.
Jens Tillman har precis fått tio spelare under kontrakt. Hans träningar kunde inte dras i gång förrän nyligen och det finns inte ens en färdig stab kring laget och coach Tillman.
Den röda tråden saknas.
Det finns inte heller längre någon naturlig koppling mellan ligalag och KFUM Uppsala Baskets lag i basketettan.
Frågan är om det är för sent att rädda den här säsongen?
Det viskas runt hörnen om avhopp på styrelsenivå inför herrlagets årsmöte den 30 september och den stora knäckfrågan för Uppsala Baskets framtid är förstås personell, organisatoriskt och ekonomisk. Det ena hänger alltid ihop med det andra.
Den nedåtgående spiralen påbörjades för flera år sedan och ännu har ingen lyckats vända på trenden. Många välvilliga personer har investerat privata medel för klubbens fortlevnad de senaste åren, men det är inte hållbart i längden.
Redan under SM-finalsäsongen 2014/15 gnisslade det utanför basketligans linjer och den efterföljande satsningen på inhemska landslagsspelare var historisk, men gav inte den effekt som önskades. Inte heller flytten till det mobila trägolvet i IFU Arena blev särskilt bra för herrbasketens välmående så här i efterhand.
Men – det går att gnälla hur mycket som helst. Det går också att se framåt och ta vara på de resurser som finns idag. Av det syns inte heller mycket.
Det är mindre än en vecka till Uppsala Baskets premiär borta mot Borås. Jag är säker på att de kommer till start, men jag är långtifrån lika säker på att de fullföljer säsongen. Tanken är att Uppsala ska kunna hota om slutspel tillsammans med lag som Köping, Wetterbygden och Nässjö, men den tanken är inte realististik i dagsläget.
Jag har följt basketen för UNT:s räkning sedan tidigt 2000-tal och sett många varianter av lagbyggen, men aldrig detta. Situationen är ny och en radikal förändring måste ske. Annars blir detta en oerhört turbulent säsong för Uppsala Basket, med sportsliga bergochdalbanor och hot om konkurs. Igen.